Det var på Gripsholm vi mötte varandra, jag minns det än som det vore igår.
Efter fullgången 7-årig folkskola började jag arbeta. Det blev fem år på snickerifabrik. Visst var det möjligt att läsa vidare och jag hade blivit antagen till realskolan, men skoltrötthet och ett hägrande lönearbete tog överhanden. Turligt nog - vill jag säga - väcktes min nyfikenhet att gå vidare för att se mer av världen. Ett mål var att vid 18 års ålder påbörja en framtid med flygande start genom flygvapnet. Men det kraschade redan innan första start och drömmarna förbyttes till brutal verklighet. Nu behövde den begränsade skolunderbyggnaden förbättras. Hoppet stod till FOLKHÖGSKOLAN.
Bland flera lärosäten var det Gripsholms folkhögskola i Mariefred som lockade mest. Det vackra Södermanland var omtalat och jag ångrar inte valet. De två åren på Gripsholm öppnade mina ögon för lärandet och de fantastiskt engagerade lärarna gjorde utbildningen mycket givande. Internat med samkväm blev som grädde på moset. Nytta förenat med nöje - kan det bli bättre? Att ge människor en andra chans i allmänna skolämnen är från min horisont mycket klokt. Därför var det synnerligen glädjande att samtliga politiska partier inför valet i år var positivt inställda till fortsatt satsning på folkhögskolorna, vars utbildningar ska kunna leda fram till gymnasiekompetens.
Föreningen Norra Södermanlands folkhögskola startade Gripsholms folkhögskola 1933, medan Landstinget i Sörmland var huvudman 1948-1990. Därefter övertog Röda korset och drev sin utbildning fram till 2004, då flytt skedde till Stockholm. Nu är det friskola från förskoleklass till och med årskurs sju. Åsa folkhögskola, med en klass på bilden från 1894, startade 1872 och är fortfarande en av de sex drivande folkhögskolorna i länet.
Det fanns ett rykte om Gripsholm som ”äktenskapsskola”. På kvällen den 17 november i år firar vi 50-årig bekantskap, min fru och jag. Hon gick i andra årskursen och jag i första. Jag tror säkert att elever idag har det lika gott som vi hade.
