Bildens demonstration för allmän rösträtt ordnades av Svenska järnvägsmannaförbundet i Oxelösund – Malmgatan vid Järntorget. Året är ”möjligen”1917. Det är ett intressant lokalt tidsdokument från slutet av den utdragna rösträttsstriden.
Här är inte platsen för en utförlig historisk redovisning av tiden 1862 – 1921 – en tidsperiod då Sverige gick mot parlamentarism baserad på allmän och lika rösträtt samt politiska partier. Utvecklingen mot allmän och lika rösträtt drevs av liberala och socialistiska krafter samt särskilda rösträttsföreningar. Högern, kyrkan och konservativa krafter bjöd intensivt och uthålligt motstånd. Det var eliten/manssamhället som såg till att behålla sina privilegier. Ett exempel var graderad rösträtt, där förmögna medborgare kunde erhålla upp till 40 röster per person i kommunal- och landstingsval beroende på inkomst.
Jag väljer att helt kort fokusera Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Den bildades 1903 på initiativ av såväl liberala som socialdemokratiska kvinnor. Denna enfrågeförening samlade medvetna kvinnor och lyckades i en stor masspetition 1913 samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt.
I museiarkivet finns LKPRs tidning ”Rösträtt för kvinnor”. I ett nummer från 1914 finns en artikel med rubriken ”En deputation af moderata rösträttskvinnor…”. Den handlar om en uppvaktning i Riksdagen av herrar justitierådet Ernst Trygger och amiralen Arvid Lindman. Dessa var vid tiden högerns ledare i första resp andra kammaren. Mot bakgrund av att hr Karl Hildebrand i den senaste andrakammardebatten i rösträttsfrågan yttrat att kvinnor visat ”ett minimalt intresse” för statsfrågor tog deputationen fram argument som pekade på motsatsen. Särskilt framhöll kvinnorna sitt engagemang i den aktuella försvarsfrågan.
Hur blev då reaktionen? Tidningsartikeln avslutas så här: ”De båda partiledarna mottogo deputationen mycket förekommande men vidhöllo sina kända synpunkter i frågan”
Den långdragna kampen var dock inte förgäves. Som sista land i Norden beslutade Sverige 1919 om allmän rösträtt även för kvinnor. Den 16 september 1921 gick svenska kvinnor för första gången till valurnorna i ett riksdagsval. 47% av röstberättigade kvinnor deltog i valet (60% av männen). De blev samtidigt också valbara till Sveriges riksdag. Fem kvinnor blev invalda i tvåkammarriksdagen detta premiärval med allmän och lika rösträtt. Idag tycker vi kanske att valdeltagandet var ”katastrofalt lågt” i jämförelse med att det nästan var 86 % som röstade i riksdagsvalet 2014. Men med tanke på landets dåvarande utvecklingsnivå var det inte så märkligt att så många avstod från att rösta.
Några intressanta europeiska noteringar om den mänskliga rättigheten även för kvinnor att delta i allmänna val:
- Det sista landet i Västeuropa som införde rösträtt även för kvinnor var Liechtenstein. Det skedde 1984.
- Schweiz införde allmän rösträtt 1971 i riksvalet. I lokalval så kämpade kantonen Appenzell Innerrhoden länge emot och först 1990 fick kvinnor rösträtt i lokalval där.
