Förenta Nationernas generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra innehållet i den internationella överenskommelsen. FN:s allmänna förklaring innehåller 30 artiklar, från den första som lyder:
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap till den sista som lyder:
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt verksamhet eller utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen. Formuleringar i de olika artiklarna kan vara:
* Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
* Alla är lika inför lagen och är berättigade till skydd utan diskriminering av något slag.
* Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
* Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.
* Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
* Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
Det är verkligen vackra ord som framförs i förklaringarna till de mänskliga rättigheterna. Och ändå ser världen ut som den gör fortfarande efter 66 år. Det är förfärligt och beklagligt. Ett är säkert – människan förstår, trots sin kunskap i olika hänseenden, inte sitt eget bästa.
