Då vi i somras var på Nynäs slott skrev vi om olika historiska matseder. Jag skrev då om livet på landet där vi odlade potatis. Nu firade vi potatisens dag den 26 oktober och ämnet kom åter upp. Jag minns en ramsa, ”livet är en potatis”. Huur då?
Jo så här: Livet är en strid, striden är en kamp, en kamp är en häst, en häst är en dragare, en dragare är ett stadsbud, ett stadsbud är en knöl, en knöl är en potatis; alltså är livet en potatis. Vilket skulle bevisas, VSB som det hette på mattespråk på 60-talet.
I arkivet finns en tryckkokare. I den kan man koka sina knölar. Den kommer från det s k Eskilstunahemmet. Det är ett helt hem från mitten av 1900-talet med allt vad man kan tänka sig, skänkt 1983.
Tryckkokaren har varit bortglömd en tid, men börjar nu åter blir populär. Tid är pengar och potatisen kokar på 10 minuter. Det kan ske på grund av att övertryck bildas i den täta kastrullen och vatten och ånga blir då ända upp till 119 grader. Att göra en köttgryta går också exra fort. Det betyder att vi förbrukar mindre med ström och matlagningen blir miljövänligare. Idag kostar en kokare mellan 800 och 3 000 kr. Den är utrustad med en inre behållare som blir placerad ovan bottnen. Råd & Rön har testat dom.
Så här gör man: Lägg i vätskan och maten, sätt på och lås locket och kolla att det sitter fast ordentligt, värm upp på spiseln tills rätt tryck uppnåtts, sänk värmen och börja ta tiden. När man nått rätt tid, stäng av värmen och ta bort kokaren från plattan, öppna ventilen så att ångan släpps ut. När trycket gått ned kan man lossa locket.
Med fasa tittade jag på när mamma laddade en sån här tingest i min ungdom. Skulle den explodera? Men det gick bra alla gånger, bara den där lösa ventilen satt på som den skulle. När maten var färdig har jag ett minne av att den tjöt förfärligt. Det skulle vara fast potatis, för den mjöliga blev mosig.
Vid resan till Peru 2013 besökte vi flera marknader. Där är potatiskulturen starkt utvecklad. Man odlade ett hundratal olika sorter, alla med skiftande utseende och färger. Vi besökte vår första dag en stor marknad och fick förklaring till alla för oss nya frukter och grönsaker. Bland det godaste vi fick smaka var cherimoya (äggost- eller gräddäpple). En ganska stor grågrön frukt med vitt sött fruktkött. Just nu finns den i handeln här i Sverige och jag har en ligger på mognad i fruktskålen.
