Potatis ett av världens mest värdefulla livsmedel. Potatisen innehåller egentligen alla vitaminer och näringsämnen som vi behöver. Från början var det ingen höjdare, folk försökte äta de så kallade potatisäpplena. Dessa smakar blä och är giftiga. Det var inte bara hos oss som det gick dåligt med potatisätandet, men det ändrade sig. Jonas Ahlström försökte få fart på det, en landshövding i Nyköping med smeknamnet Potatis Pelle försökte också med liten framgång. När våra tappra krigare, som varit med den blivande Karl XIV Johan i Tyskland och krigat mot Napoleon, kom hem hade de lärt sig att äta potatis. Nu spred det sig snabbt. Innan detta hände hade grevinnan Eva Ekeblad (född de la Gardie) upptäckt att det gick att göra brännvin av potatis. Om det var för brännvinets skull eller kanske något annat, jag vet inte, men den kära grevinnan blev invald i vetenskapsakademien. Egentligen är det slöseri att göra brännvin av potatis. Av 100 kilo potatis får man tio liter dryck, av samma mängd säd får man trettio liter.

De grabbar som använde hembränningsapparaten på bilden åt nog sin potatis och använde råg när de skulle framställa den dryck som är bättre än vodka. Det står på en liten klisterremsa på apparaten: ”vodka är bra hembränt är bättre”. Jag tror inte att det som framställdes i denna apparat var bättre än vodka. Polisen i Eskilstuna beslagtog apparateländet vid en husrannsakan. Apparaten finns nu på Raspen och är klassad som Husgeråd Brännvin. Den är tillverkad av diskbalja i plast, plastslang och konservburkar av plåt. Tänk vad privat företagsamhet kan åstadkomma.

Då vi i somras var på Nynäs slott skrev vi om olika historiska matseder. Jag skrev då om livet på landet där vi odlade potatis. Nu firade vi potatisens dag den 26 oktober och ämnet kom åter upp. Jag minns en ramsa, ”livet är en potatis”.  Huur då?

Jo så här: Livet är en strid, striden är en kamp, en kamp är en häst, en häst är en dragare, en dragare är ett stadsbud, ett stadsbud är en knöl, en knöl är en potatis; alltså är livet en potatis. Vilket skulle bevisas, VSB som det hette på mattespråk på 60-talet.

I arkivet finns en tryckkokare. I den kan man koka sina knölar. Den kommer från det s k Eskilstunahemmet. Det är ett helt hem från mitten av 1900-talet med allt vad man kan tänka sig, skänkt 1983.

Tryckkokaren har varit bortglömd en tid, men börjar nu åter blir populär. Tid är pengar och potatisen kokar på 10 minuter. Det kan ske på grund av att övertryck bildas i den täta kastrullen och vatten och ånga blir då ända upp till 119 grader. Att göra en köttgryta går också exra fort. Det betyder att vi förbrukar mindre med ström och matlagningen blir miljövänligare. Idag kostar en kokare mellan 800 och 3 000 kr. Den är utrustad med en inre behållare som blir placerad ovan bottnen. Råd & Rön har testat dom.

Så här gör man: Lägg i vätskan och maten, sätt på och lås locket och kolla att det sitter fast ordentligt, värm upp på spiseln tills rätt tryck uppnåtts, sänk värmen och börja ta tiden. När man nått rätt tid, stäng av värmen och ta bort kokaren från plattan, öppna ventilen så att ångan släpps ut. När trycket gått ned kan man lossa locket.

Med fasa tittade jag på när mamma laddade en sån här tingest i min ungdom. Skulle den explodera? Men det gick bra alla gånger, bara den där lösa ventilen satt på som den skulle. När maten var färdig har jag ett minne av att den tjöt förfärligt. Det skulle vara fast potatis, för den mjöliga blev mosig.

Vid resan till Peru 2013 besökte vi flera marknader. Där är potatiskulturen starkt utvecklad. Man odlade ett hundratal olika sorter, alla med skiftande utseende och färger. Vi besökte vår första dag en stor marknad och fick förklaring till alla för oss nya frukter och grönsaker. Bland det godaste vi fick smaka var cherimoya (äggost- eller gräddäpple). En ganska stor grågrön frukt med vitt sött fruktkött. Just nu finns den i handeln här i Sverige och jag har en ligger på mognad i fruktskålen.

Världen runt odlas denna rotknöl och utgör stapelföda inom många kulturer. Den är lättodlad, lättlagrad och dessutom lättlagad. Kokt, råstekt, rostad, ugnsbakad, mosad, skuren i klyftor, strimlad eller skivad i gratänger och potatissallader, möjligheten till varierade maträtter är stor. Mer processad kan potatis bli till pommes frites eller potatischips.

Potatis fick man som barn bidra med att odla för familjens matförsörjning. Sprida och gräva ner dynga på hösten, på våren dra ådret och lägga ner knölarna. Och det gick väl an, men sen väntade ogräsrensning. Det blev att krypa på knäna rad upp och rad ner för att försöka avlägsna den där envist insnärjande naten - eller våtarv - som är det korrekta namnet på den livskraftiga ogräsväxten. Rötterna sprider sig som tentakler och är svåra att helt avlägsna. Efter någon vecka blev det synligt vem som fuskat mest i rensningen. Naten grönskade igen! Slutskörden på hösten var rolig när man fyllde potatislåren i den svala källaren. På bondgården intill lades överskottet i jordstuka som vinterförvaring.  Genom att låta potatisen förgro och lägga den tidigt i jorden brukar tillväxten vara tillräcklig innan mjöldaggen slår till och på så vis slipper jag ta till otrevliga kemikalier.

Skalning görs snabbt och enkelt med det klassiska köksredskapet som ses på bilden. Den här heter JONAS och har tillverkats i ett Småländskt företag sedan 1953. Min fru kallar vår skalare för HASSE för att vi fått den av en granne. Ett gott handlag med skalaren är viktigt så man inte skalar bort för mycket. Lite konst är det att hantera den, jag har själv testat!

Men inget gott som inte har något ont med sig. Detta viktiga livsmedel drogs med i LCHF debatten. Doktor Annika Dahlkvist i Sundsvall var den som gav offentlighet åt dietrekommendationen att minska mängden kolhydrater och därmed sänka sockerintaget och istället öka på naturligt fett. Stärkelsen i potatisen bryts ner till druvsocker. Lite märkligt är att potatismjöl utrört i kallt vatten är fritt från vanlig stärkelse dvs det bryts inte ner till socker. Istället blir det mat åt tarmbakterier och en omvandling sker till fett som kroppen kan ta upp. Bra för diabetiker. Själv tror jag på variationsrik föda och vad vore vår matkultur helt utan potatis!   

En fråga som kan vålla strid är en het potatis och att påstå att potatismos och potatispuré är samma sak är en fråga som kan vålla strid i kulinariska kretsar. Och således en het potatis.

Purén är mycket finare till konsistensen än moset och ska helst passeras i en potatispress eller en passerapparat. Till moset duger det med en enkel mosstötel som bilden illustrerar. Purén ska vara helt slät och på gränsen till flytande, moset är mindre finfördelat och stabbigare. Ännu grövre mos blir stomp men innehåller då fler produkter än potatis.

En av världens främsta kockar ägnade två år till att skapa den perfekta purén. Tiden behövdes säkert då han  provade sig igenom 150 olika sorters potatis och tolv olika smörsorter innan han hittade den perfekta kombinationen. För mig har det tagit flera år till att komma fram till att det perfekta och godaste moset är det som görs på potatis som mosas i lite av sitt kokvatten och kryddas med smör, salt och rikligt med svartpeppar. Ingen mjölk eller grädde men gärna lite rotselleri som pikant brytning. Och köksredskapet ska vara en enkel mosstöt så att potatisen inte blir alltför krossad.

Potatis som grönsaksuttryck finns också i uttrycket att sätta sin sista potatis. Uttrycket har förlorat sin konkreta innebörd och är i stället liktydigt med att göra sig omöjlig.
När jag växte upp användes uttrycket polis, polis potatisgris som en lite nedsättande ramsa om lagens långa arm. Enligt kriminologen och professorn Leif GW Persson är ramsan cirka hundra år gammal och användes för att beteckna en fet polis.
Snut är annars ett vanligare slangord för polis och började också att användas runt förrförra sekelskiftet som en nedsättande omnämning för polis. Uttrycket är från början ett dialektalt ord för näsa eller tryne och förmodligen har den nutida användningen av ordet vuxit fram i samband med att poliser ibland kallats grisar som i ramsan polis, polis potatisgris. Så småningom har då ordet gristryne kommit att betyda polis.

Min farfar var polis i Nyköping, en lång och ståtlig person men lite fryntlig och rund om magen. Om jag hade ropat eller kallat honom för polis, polis potatisgris hade jag gjort mig omöjlig i betydelsen oförskämd. Jag hade satt min sista potatis och blivit utskälld efter noter.
En het potatis är alltså inte en fråga som ingen vill ta i och att sätta sin sista potatis inte att alla möjligheter är uttömda, betydelser som man lätt kan förledas att tolka in i uttrycken. Men att äta den sist satta och upptagna potatisen som kokats het och antingen pressats till puré eller mos är inte att köpa grisen i säcken utan ett säkert kort och ett gott och uppskattat inslag på mångas middagsbord.

 

Potatisens resa börjar för 8000 år sedan i Sydamerika. Inkaindianerna odlade potatis högt upp i Anderna. En del anser att Inkaindianerna grundade hela sin kultur och sitt välstånd på den. Till Europa kom potatisen på 1600-talet med de spanska erövrarna och Jonas Ahlström (eller om Olof Rudbäck var före ) hemförde på 1700-talet svenskarnas ”nationalmat” nummer ett.

Potatisen har familjeband till både heta och farliga släktingar i form av chili, paprika och tobak. Det finns skillnader mellan färsk-, sommar- och vinterpotatis. Färskpotatis - eller nypotatis, som man säger i sydsverige - med sitt tunna skal har sin givna plats på midsommarbordet. Vinterpotatis har tjockare skal och tål lagring under hela vintern.

Potatis går att använda på många sätt - exempelvis kokt, stekt, friterad och ugnsbakad. Den går  även att använda till potatischips och tillverkning av ädla drycker.

Det går många historier om potatischipsets ursprung. Många tror att det var kocken George Crum som var först med att utveckla det i Saratoga Springs sommaren 1853. Crum kallade sitt chips för ”potato chrunches”. Det var kanske inte så konstigt att börja göra potatischips, eftersom det var vanligt med friterad potatis (pommes frites) i det amerikanska köket.

Från början åt man potatischips på restaurang med kniv och gaffel – på samma sätt som pommes frites. Först vid slutet av 1890-talet började chips tillverkas för försäljning i butik.

Till England och Europa kom chips först på 1920-talet. Idag är det för många svårt att tänka sig fredagsmys utan potatischips.

En annan uppskattad potatisprodukt är brännvin – framförallt till midsommarfesten och kräftskivan. Det var Grevinnan Eva Ekeblad som i mitten av 1700-talet stod för den viktiga upptäckten att göra brännvin av potatis. Hon tyckte det var synd att använda värdefull brödsäd till brännvinsbränning. Bland annat på grund av hennes arbeten kring brännvinsframställning från potatis, blev hon som första kvinna invald i Kungliga Vetenskaps-akademin. Potatisodlingen ökade kraftigt och hembränningsapparaterna puttrade överallt i landet med kraftigt stigande alkoholproblem som följd. I början av 1800-talet drack man i genomsnitt 46 liter brännvin per person och år och det fanns uppskattningsvis 175 000 brännvinspannor i Sverige. År 1860 förbjöds husbehovsbränningen.

Saknaden efter ”brödsmaken” var dock tydligen så stor att man kryddade potatisbrännvinet med brödkryddor. Olof Peter Andersson lanserade lagom till Göteborgsutställningen 1891 sin akvavit (Gammal Fin 1:ma akvavit eller OP), som var kryddad med kummin, fänkål och anis.

Med andra ord så går det nära nog att basera en hel fest på potatisråvara.

Den 26 oktober var det Potatisens Dag. Det är Potatisakademin med säte i Alingsås som proklamerat denna temadag. I stadgarna framgår att syftet med akademin är att ”främja kunskapen om potatis, Solanum Tuberosum, genom utbildning och information.” Jonas Alströmers nutida intressenter i västgötastaden säger sig också vilja öka medvetandet om potatisens gastronomiska och kulinariska egenskaper

Min reflektion är att det gått inflation i temadagar och att många dagar passerar utan någon större medial uppmärksamhet. De flesta av årets dagar har ett eller flera teman. Sammanlagt verkar det finnas ca 550 utpekade teman årligen. Minst 10% har anknytning till sådant vi stoppar i oss. Några mer eller mindre kända exempel är Pizzadagen den 1 jan, Våffeldagen den 25 mars, Ostens dag den 27 maj och Lutfiskens dag den 1 nov. Och som sagt Potatisdagen den 26 oktober.

I Sverige odlas ett hundratal potatissorter och i butikerna finns numera mycket att välja på.

Min uppfattning är att potatis är ett fantastiskt livsmedel. Bland många favoriträtter med potatis som bas väljer jag ett väl bearbetat potatismos. Potatisstöten i all ära men den hade sina begränsningar. Att få till rätt konsistens på moset kräver en elvisp. Bildens Philipsvisp från 60-talet minns jag med välbehag. Äntligen serverades mos med rätt konsistens som förpassade det tidigare stampiga moset till minnesarkivet. Ett väl kryddat potatismos med en rejäl smörklick - nog är det en smarrig rätt och en  sann njutning?   

Jag är son till en potatishandlare. Nej det var inte han från filmen som drog stickor ur stjärten på flickan sin. Min far satte tonvis med potatis på vårt torpställe. Här är så fin potatisjord. Men det var mycket arbete med den där potatisodlingen. Någon gång i april lades sättpotatisen på förgroning i ladugården. Det måste vara varmt och ljust för att potatisgroddarna skulle växa ut. I maj var det tid att sätta potatisen. Far min drog upp fåror i åkern med ett hästdraget årder. Det gällde att vara försiktig vid hanteringen av sättpotatisen så att groddarna inte skadades. När en får var satt myllades den över med årdret och sedan drogs en ny fåra upp i landet.

När potatisblasten just började titta upp ur jorden så sladdades potatislandet med en slätsladd för att bli av med en del fröogräs. Efter ett par tre veckor skulle hela potatisåkern sedan hackas för hand. Det var ett styvt arbete. När blasten kommit upp ordentligt skulle potatislandet kupas och då var landet praktiskt taget ogräsfritt.

Framme i september var det potatisupptagning. Det var en stor händelse. Ingen maskinell utrustning fanns att tillgå så far min fick kalla ihop släkt, vänner och grannar. Det var en 15 till 20 potatisplockare som kröp på alla fyra och plockade för hand sedan fårorna blivit uppkörda med årdret efter hästen. Kära mor lagade mat till alla hjälpare och mellan målen serverade hon stekta sötäpplen – det var en njutning. På kvällen kördes alla potatissäckarna till olika jordkällare där potatisen skulle förvaras i avvaktan på försäljning. 

Pappa anlitade en lastbilsåkare i Gnesta och for till Stockholm och saluförde potatisen. Det var ett spring i trappor och prång vid leveransen men när han kom hem hade han fickorna fulla av pengar som han grävde fram och lade på köksbordet. Då var det fest i stugan.

Som föremål från samlingarna valde jag en potatisgrep. I dokumentationen till den har verktyget fått benämningen grepe vilket väl får betraktas som en felskrivning.

Den 27 augusti 1939 höll Sveriges dåvarande statsminister Per Albin Hansson ett ofta citerat tal på Skansen i Stockholm. I talet sa bland annat Per Albin Hansson att ”vår beredskap är god”. Sanningshalten i det uttalandet har diskuterats, eftersom Sveriges beredskap var allt annat än god. Den 1 september 1939 inleddes andra världskriget genom att Tyskland invaderade Polen. Händelseförloppet fick direkta konsekvenser för Nyköping genom att Kungliga Södermanlands Flygflottilj ( F11 ) placerades vid Skavsta gård utanför Nyköping.

Det moderna svenska flygvapnets organisation baserades på 1936 års riksdagsbeslut, som i sin tur baserades på den dåvarande försvarskommissionens utredning. När kriget brutit ut insåg man snart att den nya organisationen hade allvarliga brister. Det saknades bland annat spaningsflyg. Militärledningen behövde information om främmande makters göranden och låtanden och det bästa sättet att skaffa den informationen var genom fjärrspaningsplan, som snabbt kunde övervaka stora områden. Det kom att bli F11:s uppgift att som fjärrspaningsflottilj fylla den funktionen.

I augusti 1940 rekognoscerade i hemlighet personal från flygstabens organisationsavdelning området kring Skavsta gård utanför Nyköping. Det visade sig att området hade ett lämpligt läge för ett militärflygfält.

Överstelöjtnant Birger Schyberg blev den förste flottiljchefen och den 14 oktober 1941 hissades flaggan för första gången vid F11, men mycket var till att börja med provisoriskt.

Flottiljen var givetvis ett välkommet tillskott till Nyköping trots den allvarliga bakgrunden. Bilden ovan visar förbimarsch på Stora Torget i Nyköping vid ”krigsmans erinran” den 19/12 1941. Det var första gången Nyköpingsborna fick stifta offentlig bekantskap med F11.

Flygverksamheten kom snart i gång och det första flygplanet var en Tiger Moth (Sk 11), som användes för flygträning. För fjärrspaning använde man bland annat flygplanet Junkers Ju 86 (B 3), som egentligen var ett tungt bombflygplan.

Sverige hade stora problem att skaffa flygplan från utlandet på grund av kriget. År 1940 lyckades man dock köpa ett antal Caproni Ca 313 (S 16), som under brinnande krig flögs hem från Italien av svenska piloter. Planen överfördes senare till F11. Leveranserna av Caproni fortsatte fram till 1943. F11 fick succesivt fler S 16 Caproni, som tyvärr var behäftade med många barnsjukdommar. Alla historier kring Caproni är dock värt ett eget kapitel.

När vi idag flyger civilt och fredligt från Stockholm Skavsta Airport tänker vi kanske inte på den historia som finns där.

Vi (Sverige och svenskar) har nog alltid varit rädda för lede Fi, och inte bara vi. För 200 år sedan var kineserna rädda för oss och andra européer. För dem var vi de främmande djävlarna. Det har inte alltid varit vi som varit rädda. Under 30- åriga kriget uppmanade eller skrämde tyska mödrar sina barn med oss svenskar. Bed mitt barn för i morgon kommer svensken. 

Jag tror inte att vi var så välsedda i Polen heller. Det behövde inte vara en främmande makt i form av en nation som skrämde oss. Det kunde vara den fule Hornper och hans följe av häxor, troll och smådjävlar. Dessa figurer var aktuella ända fram till 1900-talet. I våra dagar har det varit hemliga sällskap som kanske hade kunnat vara representanter för hemliga främmande makter. Det är många som rest till Rom och letat efter hemliga tecken och spår efter att ha läst Dan Browns skröna Da Vinci-koden. Den innehåller lika många sanningar som Harry Potter, men det har sålts över 60 miljoner böcker av denna författare och hur många som sovit sig igenom filmerna vet jag inte. Illuminati som Brown skrev om fanns under en kort tid i Bayern på 1700-talet och var inte särskilt hemligt. En bayersk furste förbjöd gubbarna och med tysk lydnad försvann klubben. Allt främmande och okänt är farligt. Man vet aldrig vem som gömt sig bakom dörren.

Vapnet på bilden kan man nog inte skrämma någon främmande med. Det är nästan en illustration av dagens försvar. Vapnet ingick i en väggdekoration.

 

Den konfucianske vise mannen Mencius menar att en människa kan göra onda saker trots att han av naturen är god, men det sker endast om människan inte har fått den rätta vägledningen och utbildningen. En människa har medfödda goda egenskaper som ingen annan art har och i rätt omgivning och med en god utbildning kan alla utvecklas till att bli goda människor.

Var det så man tänkte på Rönnebo pensionat när man under andra världskriget upplät pensionatet som fristad åt tyska attachéer?

Andra världskriget tog slut, kalla kriget tog vid och tog slut men hoten mot freden i vårt närområde kom tillbaka manifesterat i den senaste tidens misstänkta kränkning av svenskt territorialvatten.
Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, har varit Sveriges devis i landets säkerhetspolitik. Ubåtsjakten i Stockholms skärgård har gett förnyat bränsle till debatten om svenskt medlemskap i Nato. Realister mot idealister.

Som i Trosa på 40-talet. Traktens barn lär ha gått så nära pensionatet Rönnebo som de bara vågade och skanderat ”Först så tar vi Hitler och hänger i en gren och sen så tar vi Göring och slänger i en sten”.
En representant för den gästande makten och som fick en fristad på Rönnebo var Walther Schellenberg, en tysk SS-officer med tjänstegraden SS-Brigadführer, som under andra världskriget ledde avdelningen för kontraspionage inom Nazitysklands säkerhetsministerium. Efter krigsslutet dömdes han 1949 till sex års fängelse för krigsförbrytelser.

Att en främmande makt, i perspektivet av det alltmer spända läget i vårt närområde, intresserar sig för skärgårdarna i Stockholm är nog realistiskt att anta men hur kommer historien att skrivas? Kommer närområdet att lyssna till Mencius visa ord: ”Himlen ser med sitt folks ögon. Himlen hör med sitt folks öron.”
Mencius menar att även en härskare vars mandat kommer från himlen bör lyssna till dessa ord och välkomna dialog och kompromiss.

Kan vi se fram mot att ta emot en gästande makt på land eller kommer vi att fortsätta jaga främmande makt till havs? Nya krigsförbrytelser eller förhoppningar om fred?
Sverige måste hitta sin roll. Realism eller idealism.

Milda makter - vad är andemeningen i främmande makter? Ett kryptiskt uttryck kan jag tycka, då orden var för sig kan spreta i betydelse.  Men en definition är självständiga stater eller andra maktutövande grupperingar. Makt kan utövas både positivt och negativt, vara främmande eller välbekant.

Jordgloben ger en kartbild av planetens land- och vattenområden med länder inritade.  Det vi idag betraktar som nationalstater med gemensam lagstiftning tillkom för bara ett par hundra år sedan, andra typer av statsbildningar har längre historia. Den här globen är gjord under 1700-talet och har under lång tid funnits i Nyköpings högre allmänna läroverk.

Idén med länder är att likrikta krafter och skapa en kulturell samhörighet. Det ger en suveränitet åt folket, som på så vis får en gemensam makt inom sitt territorium. Makt i förhållandet till andra länder kan bottna i olika resursfördelning som råvarutillgång, ekonomi, teknologi och levnadsmönster. Väpnad makt som hot resulterar i värsta fall i krig. Bättre då om maktmedel används till att stötta behövande främmande makter. Stort land stor makt. 

Idag existerar en mångfald av traktat som reglerar staters umgänge. Det behövs därför att det är naturligt att en statsledning i första hand värnar det egna folket. Ojämlikhet i maktmedel leder dessvärre lätt till konflikter och slitningar med risk att överenskomna konventioner bryts. 

Globalisering har minskat nationsgränsers betydelse.  EU innebär ett gränsöverskridande med viss gemensam lagstiftning, men samtidigt är unionen en främmande makt. Andra positiva tecken är ökad öppenhet och samverkan också i andra delar av världen. Nordkorea satsar nu på turism! Men stabil sammanhållning är ingen självklarhet, pendeln kan slå tillbaka. Britterna signalerar vilja att snöra åt sina gränser. Spänningar mellan och inom länder är alltjämt en realitet och i vissa områden rör sig stora flyktingströmmar över gränser. Jag tar inte fredlig samexistens mellan världens folk för givet.

 

Minnesmedalj av brons, till minne av finska kriget 1941-1945. Motiv på aversen: krönt lejon trampande på kroksabel hållande i högra pansrade tassen ett svärd mot ett fält bestrött med 9 rosor (Finlands vapen). Revers: svärd med eklöv samt text "Isänmaa 1941-1945".
Ordensband i blått med vitt rand, eklöv i metall.

Vad kan ett sådant litet föremål berätta? Det är tillsammans med flera andra medaljer, märken, pass, dagbok och album en av samlingarna i Muséets arkiv. Paul Sjöström var tillsammans med 800 andra svenskar frivillig i finska fortsättningskriget och materialet är inlämnat av hans son Markus Sjöström. Jag rekommenderar er att läsa om denna samling!

Den svenska frivillighetsbataljonen hade fått sitt tillstånd av den svenska regeringen den 4 juli 1941 att vistas utom riket för krigstjänst i Finland. Finländska Hangö var tvångsarrenderat till Sovjetunionen efter finska vinterkriget och där stationerades vår bataljon. Man gjorde vakttjänst, patrullföretag och fältarbeten. En varm sommar 1941 följdes av en tidig vinter med snö, mycket kalla dagar och framförallt nätter. Paul Sjöström tog värvning 1939 och när finska vinterkriget bröt ut ville han in vid frivilligkåren men nekades på grund av skolgången. Men till fortsättningskriget kom han med.

Några händelser ur dagboken måste bara återges:

Fredag 25 juli. Kl 5.00 på Ålands hav, soluppgång och konvoj! Kl 17.00 Havet är spegelblankt, ensamma stävar vi mot Finland En fyllis inburad. Flertal ubåtar upptäcktes.

Onsdag 30 juli. --- idag skall vi till de främsta linjerna. ---- Några skott smälla här och var. --- mellan 24.00 – 02.00 gick Bergstrand och jag lyssnarpost. --- Lysgranater och granatkastare över ställningarna. Intressant.

Usch hur kan man tycka det är intressant?

Redan den 8 augusti börjar Paul fundera på om det snart blir fred. Den s k skogsradion (florerade ryktesspridningar) vet förtälja att det blir snart, skriver Paul. Men den 9 augusti förflyttas de till främsta linjerna och han blir 4:e gruppchef.  Den 10 augusti såras han av granatsplitter i höger arm och axel, en kamrat får en kula i pannan och två finnar dödas.

Den 11 augusti på sanatorium. Får besök av två lottor som bjuder på cigaretter. 

Tisdagen 19 augusti. Doktor Smedberg tar bort skärvan i underarmen. En liten jäkla skärva

Fredagen 29 augusti. På kvällen kvällspromenad med Ulla. Jag kyssser denna lilla underbara varelse. Fru Wasström, en ”chefslotta” hälsar på och delar ut böcker, cigaretter mm. Det värker som tusan i underarmen.

Påföljande dag opereras två små skärvor bort och den 18 september blir Paul utskriven från sanatoriet och får vara i Åbo i 14 dagar. Åter till fronten i oktober där ställnings- och propagandakrig råder. Propaganda sprids med högtalaranläggningar och skjuts också upp med speciella raketer och pilbågar. Den 12 oktober blir de beskjutna av tre ryssplan, även bomber. 27 oktober spänner de taggtråd framför sina linjer, den 30:e brinner skyddsrummet (korsun).

Söndagen den 2 november. Ryskt plan släpper flygblad, löjtnant Petersén skjuter sig i stortån under en råttjakt.

Därefter snöstormar och kallt och Paul noterar 8 november att det inte hörts ett ljud från ryssen och att de påstås evakuera. Men....

Onsdagen den 19 november. Kl 17.00 när vi sitter i korsun och pratar och har det skönt, börjar ett helvetiskt liv. Ryssen skjuter alldelse f – t, vi kryper ner i ställningarna. Fiendens hela eldstyrka spelar över oss. Spårljus med grönt rött och vitt ljus korsar himlen. Vi ligger i ställningarna till kl 18.00.

Hangö intas den 4 december och kriget avslutas för de svenska frivilliga. Hangöbasens strategiska läge försämrades då de tyska trupperna hade framgångar i Baltikum. Paul kom hem till julen 1941 efter hundrafemtiodagar av strid. På våren 1945 gifte sig Paul med en luftbevakningslotta Anna Helena Marcusson. Det var en krigsvigsel eftersom Paul skulle åter ut i beredskap för att försvara vårt eget land. Marcus Sjöström, som över lämnat allt detta material, föddes hösten 1945.

Totalt 811 man var inskrivna i den svenska frivillighetsbataljonen. Hangöbataljonen omfattade som mest 684 man, inklusive de stridsskadade. Totalt stupade 26 man och ett 80-tal sårades.

Höstens förmodade undervattensaktivitet i Stockholms skärgård dominerade den mediala scenen under en vecka i oktober. Främmande makt behagade testa den svenska beredskapen mot gränskränkningar.

- Det är rätt och slätt för jävligt att någon är inne på svenskt territorium på detta sätt, menade ÖB Sverker Göranson.

Bland många aktörer denna intensiva vecka hade rapporterande nyhetsjournalister särskilda problem. Att fylla spalter och sändningstid var inte lätt i brist på fakta. Så det blev mest återgivande av militärens, med tanke på omständigheterna, sparsmakade och kryptiska information. I övrigt dominerade rapporter om fartygsrörelser, naturbetraktelser och oändliga spekulationer.

I juni 2001 avslutades Sveriges första ordförandehalvår i EU med toppmöte i Göteborg.

Europeiska rådets stats- och regeringschefer samlades under ordförande Perssons ledning. Första dagen gästades mötet av den då nytillträdde USA-presidenten Georg W Bush I Göteborg samlades också tusentals aktivister, globaliserings- och EU-motståndare samt Bush-kritiker. Demonstrationer, seminarier och festligt umgänge stod på programmet.

Dessvärre fanns också extrema våldsverkare med destruktiva ambitioner på plats.

Sammanfattande beteckning för händelserna blev ”Göteborgskravallerna”. Bush, toppmötet och välorganiserade demonstrationer kom i skymundan för kravaller, våldsamma upplopp och omfattande skadegörelse. Såväl poliser som demonstranter skadades.  Hårt trängda och hotade poliser använde för första gången sedan Ådalen 1931 sina tjänstevapen med skarp ammunition vid en demonstration. En gatstenskastande yngling skadades allvarligt men överlevde dessbättre. Rättsapparaten fick mycket arbete. Ett 70-tal demonstranter dömdes för våldsamt upplopp. Fem åtalade poliser friades. En statlig utredning – Göteborgskommittén under ledning av fd statsminister Ingvar Carlsson- utredde händelserna med uppdrag att göra en översyn av polisens arbete.

Det här var något om bakgrunden till att det finns en gatsten från Göteborg i museets samlingar. En hundförare vid Sörmlandspolisen var kommenderad till Göteborg och tog med sig gatstenar hem till Eskilstuna. En av dessa är nu museiföremål klassificerat som ”kastvapen”. Den har dock inte använts mot främmande makt. Demonstrationen mot president Bush – en starkt ifrågasatt företrädare för stormakten USA - hade cirka 12 000 deltagare och kunde genomfördas utan allvarliga ordningsstörningar.

Året var 1973. Den 11 september störtades och dog Chiles demokratiskt valde socialistiske president Salvador Allende av den chilenska militären under ledning av generalen Augusto Pinochet. Den officiella förklaringen till Allendes död i presidentpalatset la Moneda i huvudstaden Santiago de Chile var att han tog sitt liv med ett vapen han förärats av Cubas president Fidel Castro. Efter militärkuppen följde 17 år av militärdiktatur.
Under Pinochets styre förbjöds samtliga politiska partier och alla organisationer som generalen inte kunde kontrollera. Tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljdes, torterades, avrättades, mördades eller försvann. Totalt dödades minst 3500 människor under Pinochets år vid makten. 2011 meddelade en chilensk undersökningskommission att uppskattningsvis 38 000 människor hade utsatts för tortyr och motsvarande behandling av regimen.

Harald Edenstam var en svensk diplomat och ambassadör som under sin diplomatiska karriär blev känd för sitt mod och sitt civilkurage och för sitt stora engagemang för de mänskliga rättigheterna. 1973 var Edelstam svensk ambassadör i Santiago de Chile och genom att upplåta det svenska ambassadområdet räddade han livet på och gav skydd åt många av diktaturens oppositionella varav många kom, att med ambassadörens hjälp, så småningom få en permanent fristad i Sverige.

Året var 1985. I maj anländer Marco Venegas till Sverige och Nyköping på flykt undan Pinochets regim. Marco, drygt 20 år gammal, vägde bara 53 kilo, var stressad och sliten efter kampen mot diktaturen i hemlandet Chile. Bilden på Marco är tagen straxt efter ankomsten till Sverige och samlades in i samband med insamlingen: Med flytten som erfarenhet. Projektet resulterade i en bok, Migrationsminnen, i vilken Marco medverkar med sina erfarenheter och där hans berättelse illustreras med fotot.

”Migrationsverket är det naturliga navet för migrationen till Sverige. Varje år tar vi emot många tusen ansökningar från människor som vill arbeta, besöka, bo eller söka skydd i Sverige. Vi vill underlätta rörligheten över gränser genom god service och en snabb och rättssäker handläggning. Vår vision är ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.
Migrationsverket är en arbetsplats som präglas av respekt för människan. Vi strävar efter att ingen ska bli diskriminerad och att alla ska ges lika möjligheter.”

Citatet är hämtat från Migrationsverkets hemsida och en förhoppning är att ambitionen realiseras och upplevs så av de människor som kommer till Sverige.

Våra offentliga miljöer är idag arbetsplats för migranter från medlemsländer i Europeiska unionen som i alla väder och under långa arbetsdagar tigger ihop pengar till sitt uppehälle.
Året är 2014 och i valrörelsens sista minuter uppmanar förre statsministern Sveriges befolkning att öppna sina hjärtan för människor i behov av skydd och trygghet.
Men är det förenligt på ett strukturellt plan att ha portföljen till höger och hjärtat till vänster om man betraktar människan som bärare av mänskliga rättigheter? .Är tiggarna ett bevis på oförenligheten? Beroende av allmosor från våra öppna hjärtan och den enda rättighet de bär med sig: rätten att som medborgare i europeiska unionen under tre månader få vistas i ett annat av unionens medlemsländer än sitt hemland.

Året är 2014 och Marco Venegas bor fortfarande i Nyköping. Sverige var öppet för honom.
De politiker som vill öppna hjärtan borde arbeta för vår syn på människan som bärare av mänskliga rättigheter och, som Migrationsverket skriver på sin hemsida, för ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter. Allmosor och tiggeri ger inte Sverige och migranter möjligheter, endast beroende och utanförskap.

 

Arno kom som flykting från Lettland till Sverige 1944. Bilden visar flykten över Östersjön från Lettland till Sverige. Arno lämnade sin berättelse till Sörmlands museum i samband med dokumentationen "Med flytten som erfarenhet"
 

Att vi alla, skall ha, skulle ha, samma rättigheter till friheter och skydd är tydligtvis en dröm som aldrig kommer att bli uppfylld. Redan i ett av de finaste dokumenten, USA:s självständighetsförklaring, kan man säga att minst halva befolkningen har mindre rättigheter än den mindre halvan. Samma sak i dokumenten från franska revolutionen och så har det varit ända fram i våra dagar. Kvinnor fick inte rösta förrän en bit in på 1900-talet. Så fort det dyker upp en diktator eller bara ett populistiskt kantparti sker det inskränkningar av rättigheter. Vissa bör inte få rösta, andra är helt enkelt inte önskvärda. För en del är flykt enda alternativet för ett liv. Ibland hjälper inte flykten. Dit människan kom var den inte välkommen, alla vänner och anförvanter hade försvunnit under flykten. Ett resultat av en ideologi som diskvalificerade vissa människogrupper från existensberättigande och liv fick jag se som 11- årigt barn.

En dag stannade vita bussar utanför ett tomt hus i min hemkommun. Från bussarna gick, stapplade, bars på bår eller starka armar människospillror som suttit i koncentrationsläger. Dessa stackare hade under år inte haft några mänskliga rättigheter. En kvinna som var något så när frisk hade rakat huvud när hon kom. Någon hade tatuerat något i pannan på henne, vad det var vet jag inte. Hon var rädd för postmannen, han hade uniform, hon grät när hon såg små barn. Hennes brott var att hon var polack. Hade hon någon släkting kvar i livet? Kunde hon skriva och berätta om att hon klarat sig och hade det relativt bra? Brev från flyktingar till anförvanter vad berättar de? Att de blivit mottagna som ohyra eller som människor?

Det hjälper inte vad statsmän bestämmer. Det kommer alltid att finnas stollar som tror att de vet bättre, och så fortsätter det som förut.

Den här gången har vi tagit oss an ett stort ämne (mänskliga rättigheter), som kanske måste skalas ned till en mer gripbar nivå för att inte bli en hel bok.

Yttrandefriheten tillsammans med åsiktsfriheten anses av en del vara de mest grundläggande mänskliga rättigheterna i ett demokratiskt samhälle. Möjligheten att uttrycka sin åsikt och bilda opinion i olika frågor bildar grunden för den politiska processen. Yttrandefriheten måste dock hanteras med stort ansvar och varsamhet, eftersom risken för negativa konsekvenser alltid finns.

Ett sätt att uttrycka sina åsikter är att framföra dessa i en fredlig demonstration. Första maj är ett klassiskt datum som har kommit att användas för demonstrationer och opinionsbildning.

 Bilden ovan kommer från stora torget i Nyköping och 1:a majtåget år 1957. (Pensionsfrågan var aktuell. För oss seniorbloggare är den alltid ett intressant ämne.)

Tiden kring första maj har på olika sätt gamla traditioner som speciell tidpunkt på året. Ända sedan antiken har man, framför allt i Europa, firat vårens ankomst. Kelterna firade Beltane som en fruktbarhetsfest till guden Belenus ära. De Germanska länderna har firat Valborgsmässoafton ända sedan hednisk tid. Natten mellan den 30:e april och 1:a maj har kopplats samman med kulten kring Valborg, som dog år 779 och handlade då om häxor och onda andar. Tidpunkten har även en rent faktisk innebörd genom att den infaller vid solens kvartspunkt i solhjulet – mitt emellan vårdagjämningen och midsommar.

Arbetarrörelsens firande av första maj är kopplat till kampen för 8 timmars arbetsdag. En grupp anarkister höll möte den 1:a maj 1886 i Chicago på Haymarket Square, där bland annat krav på 8-timmarsdag framfördes. Det blev konflikt med polisen - bomber kastades och skottlossning utbröt. Demonstranter fängslades och avrättades. Vid den andra socialistiska internationalen, som hölls i Paris den 14 juli 1889 utropade man - på den amerikanska delegationens förslag - den 1:a maj som den internationella generalstrejkens dag, för att hedra offren i Chicago och samordna kampen för 8-timmars arbetsdag.

År 1908 hölls en 1:a maj-demonstration i Nyköping där 1:a maj-tåget gick från Stora Torget via en förutbestämd tur runt staden och åter till Stora Torget. Redaktör Hjalmar Branting höll ett långt tal, där bland annat 8-timmarsdagen och rösträttsfrågan var i fokus. Året efter bildades folkparksrörelsen i Nyköping och Folkets Park vid Hjortensbergs hage anlades. Så småningom började 1:a maj-tåget gå från Stora Torget, via Östra Storgatan och Stockholmsvägen och avslutades vid Folkets Park, där man framförde sina åsikter.

Första maj är idag även forum för andra politiska partier. Dessutom finns numera många andra kanaler där man kan föra fram sina åsikter, så 1:a maj kanske har tappat lite av sin särställning.

Förenta Nationernas generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra innehållet i den internationella överenskommelsen. FN:s allmänna förklaring innehåller 30 artiklar, från den första som lyder:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap till den sista som lyder:

Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt verksamhet eller utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen. Formuleringar i de olika artiklarna kan vara:

* Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

* Alla är lika inför lagen och är berättigade till skydd utan diskriminering av något slag.

* Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

* Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

* Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

* Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

Det är verkligen vackra ord som framförs i förklaringarna till de mänskliga rättigheterna. Och ändå ser världen ut som den gör fortfarande efter 66 år. Det är förfärligt och beklagligt. Ett är säkert – människan förstår, trots sin kunskap i olika hänseenden, inte sitt eget bästa.

Det var på Gripsholm vi mötte varandra, jag minns det än som det vore igår.

Efter fullgången 7-årig folkskola började jag arbeta. Det blev fem år på snickerifabrik. Visst var det möjligt att läsa vidare och jag hade blivit antagen till realskolan, men skoltrötthet och ett hägrande lönearbete tog överhanden. Turligt nog - vill jag säga - väcktes min nyfikenhet att gå vidare för att se mer av världen. Ett mål var att vid 18 års ålder påbörja en framtid med flygande start genom flygvapnet. Men det kraschade redan innan första start och drömmarna förbyttes till brutal verklighet. Nu behövde den begränsade skolunderbyggnaden förbättras. Hoppet stod till FOLKHÖGSKOLAN.

Bland flera lärosäten var det Gripsholms folkhögskola i Mariefred som lockade mest. Det vackra Södermanland var omtalat och jag ångrar inte valet. De två åren på Gripsholm öppnade mina ögon för lärandet och de fantastiskt engagerade lärarna gjorde utbildningen mycket givande. Internat med samkväm blev som grädde på moset. Nytta förenat med nöje - kan det bli bättre? Att ge människor en andra chans i allmänna skolämnen är från min horisont mycket klokt. Därför var det synnerligen glädjande att samtliga politiska partier inför valet i år var positivt inställda till fortsatt satsning på folkhögskolorna, vars utbildningar ska kunna leda fram till gymnasiekompetens.

Föreningen Norra Södermanlands folkhögskola startade Gripsholms folkhögskola 1933, medan Landstinget i Sörmland var huvudman 1948-1990. Därefter övertog Röda korset och drev sin utbildning fram till 2004, då flytt skedde till Stockholm. Nu är det friskola från förskoleklass till och med årskurs sju. Åsa folkhögskola, med en klass på bilden från 1894, startade 1872 och är fortfarande en av de sex drivande folkhögskolorna i länet.

Det fanns ett rykte om Gripsholm som ”äktenskapsskola”. På kvällen den 17 november i år firar vi 50-årig bekantskap, min fru och jag. Hon gick i andra årskursen och jag i första. Jag tror säkert att elever idag har det lika gott som vi hade.

Bildens demonstration för allmän rösträtt ordnades av Svenska järnvägsmannaförbundet i Oxelösund – Malmgatan vid Järntorget. Året är ”möjligen”1917. Det är ett intressant lokalt tidsdokument från slutet av den utdragna rösträttsstriden.

Här är inte platsen för en utförlig historisk redovisning av tiden 1862 – 1921 – en tidsperiod då Sverige gick mot parlamentarism baserad på allmän och lika rösträtt samt politiska partier. Utvecklingen mot allmän och lika rösträtt drevs av liberala och socialistiska krafter samt särskilda rösträttsföreningar. Högern, kyrkan och konservativa krafter bjöd intensivt och uthålligt motstånd. Det var eliten/manssamhället som såg till att behålla sina privilegier. Ett exempel var graderad rösträtt, där förmögna medborgare kunde erhålla upp till 40 röster per person i kommunal- och landstingsval beroende på inkomst.

Jag väljer att helt kort fokusera Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Den bildades 1903 på initiativ av såväl liberala som socialdemokratiska kvinnor. Denna enfrågeförening samlade medvetna kvinnor och lyckades i en stor masspetition 1913 samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt.

I museiarkivet finns LKPRs tidning ”Rösträtt för kvinnor”. I ett nummer från 1914 finns en artikel med rubriken ”En deputation af moderata rösträttskvinnor…”. Den handlar om en uppvaktning i Riksdagen av herrar justitierådet Ernst Trygger och amiralen Arvid Lindman. Dessa var vid tiden högerns ledare i första resp andra kammaren. Mot bakgrund av att hr Karl Hildebrand i den senaste andrakammardebatten i rösträttsfrågan yttrat att kvinnor visat ”ett minimalt intresse” för statsfrågor tog deputationen fram argument som pekade på motsatsen.  Särskilt framhöll kvinnorna sitt engagemang i den aktuella försvarsfrågan.

Hur blev då reaktionen? Tidningsartikeln avslutas så här: ”De båda partiledarna mottogo deputationen mycket förekommande men vidhöllo sina kända synpunkter i frågan”

Några intressanta europeiska noteringar om den mänskliga rättigheten även för kvinnor att delta i allmänna val:

• Det sista landet i Västeuropa som införde rösträtt även för kvinnor var Liechtenstein. Det skedde 1984.
• Schweiz införde allmän rösträtt 1971 i riksvalet. I lokalval så kämpade kantonen Appenzell Innerrhoden länge emot och först 1990 fick kvinnor rösträtt i lokalval där.