Jag gjorde den så kallade ”lumpen” under en 15 månaders period åren 1958 till 1959. Avsikten var väl att hålla främmande makter utanför Sverige. I stort sett varjag nöjd med min militärtjänst inom luftvärnet (Lv 3 i Norrtälje) med underofficersutbildning till sergeant inom sambandstjänsten. Särskilt tyckte jag att utbildningen i telegrafi var trevlig. Vi fick lära oss morsealfabetet och övade kryptering med olika metoder. Trots att jag inte kom upp i någon vidare hastighet som telegrafist tyckte jag ändå det var roligt. En annan verksamhet som intresserade mig var sprängtjänsten när det small och rök och luktade. Med bland det värsta var dragning av telefonkablar i skogen. En man gick före med en kabelvinda på ryggen och efter kutade en annan med en lång kloförsedd metallstång för uppsättning av kabeln i träden. När det var mörkt var det en i det närmaste hopplös sysselsättning. Och i samband med omgruppering av luftvärnskompaniet så skulle vi signalister ju hinna riva ner våra kablar och sätta upp dem igen i det nya grupperingsområdet innan luftvärnskanonerna kom på plats. Det var ett slit.
Men allra värst var stridsgasövningarna. Avsikten var att vi rekryter skulle få känna på hur det är att utsättas för en stridsgas. Jag vill minnas att övningsgasen hette arsin, en kemisk förening mellan arsenik och väte även kallad arseniktrihydrid. Den här gasen som var både giftig och brandfarlig och svagt doftande av senap, lök eller bränd vitlök var utsläppt i en övningslokal i skogen där vi skulle få känna på dess verkan. Vi fick ta på oss våra gasmasker och sedan gå in i gaskammaren. Där skulle vi ta av oss gasmasken och vara utan den ett visst antal minuter. Det var hemskt för ögon och näsa började rinna och dessutom så kunde man bli nedstämd rent mentalt. Övningsledningen hade stränga order om att ha noggrann bevakning av samtliga mannar så att inte någon skulle göra sig själv illa. Lyckligtvis har ren arsingas aldrig blivit tagen i tjänst som stridsgas främst på grund av sin brandfarlighet.
Det föremål som jag valde i museets samlingar är en väska med saneringsutrustning för tårgas som är skänkt av polismyndigheten i Eskilstuna.
