År 1885 föddes Ernst Karlsson i Vårdinge socken som fjärde barnet i en syskonskara på åtta. Enligt museets beskrivning var han yrkesverksam som urmakare. Efter ett långt liv dog Ernst i Bälinge socken i augusti 1974. Han efterlämnade bl a denna tvättbalja av zinkplåt, som överlämnades som gåva till museet samma år.
Även undertecknad, som är född 1945, har vuxit upp med tvättbalja av zinkplåt. Den användes såväl för tvätt som för barnbad. För det senare ändamålet placerades den mitt på köksgolvet och fylldes med lagom varmt vatten. Barnet såg fram emot det sköna badet även om det rådde strikt plaskförbud.
När jag tänker på min avlägsna barndom inser jag att jag numera är inne på livets spurtsträcka. Detta låter väl mer positivt än att dra till med konventionella beteckningar/skällsord – pensionär, 65 +, gubbtjuv etc? Tillvaron är på det hela taget mycket angenäm. Man kan tillåta sig att vara flexibel när man lämnat arbetslivets inrutade dagar.
Det är mycket skönt att inte ha en massa ”måsten”. Lycka är att inte behöva prestera i tid och otid! Jag tror dock att det är bra att hålla igång intellektet med diverse aktiviteter. För egen del har jag styrelseuppdrag i bostadsrättsföreningen, nämnduppdrag som fritidspolitiker och seniorbloggen som intermittent sysselsättning. Kulturevenemang, TV/Radio, läsning och umgänge med vänner är också stimulerande.
En mycket väsentlig del i åldrandet är hälsan och nog börjar det märkas att kroppen åldras. Jag har alltid motionerat och försökt ha någorlunda sunda levnadsvanor.
För tillfället har jag lite motivationsproblem vad gäller motionen. Min förhoppning är dock att problemet är övergående. Kommande vintern får gärna erbjuda fina förhållanden för längdskidåkning. Då lovar jag att det blir åtskilliga mil i Ekensbergsspåren. Det är en perfekt metod som ger styrka och kondition. Och dessutom känner du dig väsentligt yngre när du försöker motverka det kroppsliga förfallet.
