Östra Wingåkers Fattighus 1892; Straffbestämmelser. De straff som vid fattighuset komma att tillämpas och under vanliga förhållanden efter förfången varning ådömes äro: förverkande av rätt till permission, mistning för längre eller kortare tid af sk snuspengar samt förbud att begagna snus och tobak för dem som sådant bruka, indragning av kaffe, indragning af sofvel.
Det var ord och inga visor och verklighet för människor som hamnade i dylika inrättningar. Fattighus övergick till ålderdomshem. Byggnaden i Östra Vingåker fick sin undervåning på 1770-talet med tillbyggd övervåning på 1890-talet.
Jag minns från mitten av förra seklet mina föräldrar prata om den hårdhänta behandling gamla människor utsattes för och som ansvariga utpekades föreståndarinnor – för det var ju kvinnor i det arbetet – vid ålderdomshemmen. Makarna Myrdals skrift 1934 ”Kris i befolkningsfrågan” behandlade hur äldres behov av omsorg skulle hanteras. Ivar Lo Johansson uttalade i slutet av 40-talet skarp kritik mot ovärdigt liv för äldre på ålderdomshem. Förbättringar har skett under 1900-talet, men det var först i andra halvan av seklet som det tog fart.
Tiden från 1960 och fram till 1980 kan ses som välfärdsstatens guldålder. Antalet platser på äldreboenden ökade och man utvecklade också hemtjänsten. De gamla blev också bemötta med större värdighet. Men efter den tiden har gapet mellan behov i omsorgen och resurser ökat, ekonomin har sviktat. Färre har fått plats, servicehus har övergått till seniorboenden.
Den nya regeringen satsar nu två miljarder kronor extra på äldreomsorgen. Men det krävs att vi jobbar effektivt för att vi ska bli lyckliga och det ska gå ihop, sa Göran Persson i sitt föredrag vid Nyköpings Folkhögskolas kvällscafé härom kvällen. Och visst finns det mer att önska, det har jag själv upplevt under senare år med anhöriga på äldreboende.
Nya utmaningar väntar runt hörnet. Det handlar om demografi. Om några år är vi 40-talister uppe i vårdberoende ålder och behovet kan öka dramatiskt. Går vi mot en kris? Anpassning av befintliga bostäder så att människor kan bo kvar hemma längre är kanske en dellösning.
Ingen talar om det, sa Göran Persson, men Tyskland med åldrande befolkning och lågt födelsetal, kan inom överskådlig tid råka ut för ett gruvligt ras i ekonomin och i det raset är det risk att vi dras med, eftersom våra ekonomier är sammanflätade. Den som lever får se.
