O sena tiders barn vad vet ni väl om nöjen. Det var annat för sjuttio år sedan. Radion hade en kanal som slutade 22.00. TV fanns inte, inga dataspel inga telefoner utom de som var kopplade i en vägg och som man bara kunde prata i eller avlyssna vad personen i andra änden på tråden hade att säga. Vad gjorde folket när det var något ointressant på radion. Hemma hos familjerna spelades Kinaschack eller annat spel som alla kunde delta i. När man lämnat de yngsta barnaåren och hade egna pengar var det först och främst bio som gällde. Att gå på bio var det som stod på listan, ibland två föreställningar på en kväll. Efter något år insåg man att skulle man ha framgång hos flickorna måste man lära sig dansa. Min stackars faster släpade runt mig ett tag. När hon tröttnade på detta tipsade hon om Kruses Dansskola. Efter en termin kunde man klara av att dansa en hel kväll med bara ett tramp på flickans tår. Nu var det dags att visa att Fred Astaire, gammal filmskådis som dansade sig till det mesta, att nu hade mött sin överman. Det blev dags att lufta den nya vårkostymen på valborg. Då fanns det dansbanor i nästan varje buske ute på landet. Efter som man var ung, spänstig och danslysten var det ingen match att ge sig iväg på cykel 10 – 12 kilometer. Om de det fanns en flicka som ville ha sällskap hem så bodde hon ytterligare 10 – 12 kilometer på fel håll. Men vad gjorde det man var ju gentleman och tänkte inte på att det kanske var trettio kilometer hem. Kafé- och kondisbesök stod också på listan över nöjen. Där träffade man klasskamrater, arbetskamrater och där fanns en Jukebox laddad med skivor. Någon laddade en (1) krona i boxen och så hade man musik en bra stund och umgicks med vänner. Det blev inga dyrare fester. Följande beställning har nog aldrig gjorts men var ett stående skämt.
En Pommac fyra glas, en kolabakelse och tre gafflar för Olle äter inte bakelse.
Är inte kostymen på bilden läcker, men den hade aldrig överlevt en midsommarafton.
