”För potatisen i tiden” är Potatisakademiens motto och införde därför 2009 Potatisens dag som sedan dess varje år infaller den 26 oktober. Då är potatisen skördad och tillgången god.
Tanken är att potatisen ska firas i hela landet och akademiens förhoppning är att alla vill fira med att äta potatis denna dag.
Potatisen har nobbats i flera dieter den senaste tiden och pressen på potatisen har kantat dess historia i Sverige sedan den introducerades, inte av Jonas Alströmer som 1724 odlade den första potatisen för matbruk, utan troligen av Olof Rudbeck som redan runt 1655 var den förste att plantera potatisen i sin botaniska trädgård i Uppsala. Rudbeck kallade sin raritet för Peruansk Nattskatta vilket skvallrar om potatisens ursprung i Sydamerika där den växer vilt.
Alströmer kallade sina potatisar för nolor efter gården Nolhaga utanför Alingsås där han genomförde omfattande provodlingar och det är i den meningen han måste ses som banbrytande för potatisens etablering i Sverige. Alströmer var också övertygad om potatisens potential som basföda för folket och gjorde stora ansträngningar för att popularisera potatisen men blev tyvärr inte särskilt framgångsrik i sin strävan.
Det var i stället grevinnan Eva Ekeblad, född de Geer, som tjugofyra år efter att Alströmer satt sin första potatis, lyckades att nyttja potatis, särskilt till puder och stärkelse, men som också gjorde försök med att bränna brännvin av potatis. Försöksprotokollen sändes in till Kungliga vetenskapsakademien som ansåg att hennes upptäckter var så viktiga att hon senare samma år invaldes som första kvinnliga ledamot i akademien.
Eva Ekblad får också ses som pr-pionjär då hon genom Kalendern, dåtidens mest spridda skrift efter bibeln, spred sina kunskaper om potatisens förträfflighet. Potatisodlingen tog fart, hembränningsapparaterna puttrade överallt i landet, alkoholproblemen tilltog men samtidigt insåg man att det faktiskt också gick att äta potatis. Och spannmålen, som grevinnan hade tyckt att det var synd att använda till att bränna brännvin av i stället för att baka bröd av och som var ursprunget till att hon började med potatisexprimenten, bidrog till att svenskarna i större utsträckning kunde äta sig mätta. Potatis och bröd blev basfödan för svenska folket.
Pressen på potatisen har inte varit nådig.
När potatisen introducerades i Europa för omkring 400 år sedan blev den genast offer för förtal och vidskepelse. Eftersom den inte stod nämnd i Bibeln ansågs den vara olämplig som människoföda. Och eftersom den inte växte från frön utan från knölar, sades den vara ond och ge upphov till spetälska, syfilis och tuberkulos. Lärda män i Frankrike påstod att den skulle förstöra den jord den växte i och franska läkare menade att potatisen orsakade svåra sjukdomar och var ett farligt afrodisiakum.
Afrodisiakum har fått sitt namn från den grekiska mytologins kärleksgudinna Afrodite.
Potatisen bortplockad, nobbad och oälskad i många dieter.
Söndagen den 26 oktober på potatisens dag har vi möjlighet att visa potatisen, den knöl som den faktiskt är, vår kärlek och uppskattning. Knölen som är laddad med kalium, innehåller en rejäl dos C-vitamin, är packad med fibrer, rik på mangan och full av B-vitamin. En nyttig knöl att älska och uppskatta! Fortsätt pressa potatis!
