Ett av mina första minnen vad gäller medverkan i matlagningen är mitt jobb i samband med grisslakten lite före jul. Då var det min uppgift att dra köttkvarnen. Som föremål till bloggen valde jag därför en köttkvarn med tillhörande korvhorn. Min barndoms köttkvarn satt fastskruvad på köksbordet och i den skulle jag mala bland annat fläskfärsen och levern. Fläskfärsen var jobbig för kvarnen gick så tungt. Då var det lättare med levern. Av den gjorde kära mor leverpastej och den tyckte jag var god. Fläskkorven var också god liksom grynkorven, stekfläsket, blodpalten och syltan. Sämre var det med paltbrödet som åts med vitsås och stekt fläsk. Det tyckte jag var lite småäckligt. Stekt eller inlagd sill tyckte jag inte heller om när jag var grabb.
Mycket har hänt med våra matvanor sedan jag var liten. Då var stuvade makaroner och falukorv en vanligt förekommande rätt på middagsbordet. Spagettin var väl knappast uppfunnen då och lasagne smakade jag först i medelåldern. Pizza som vi nu inmundigar med så stor förtjusning är heller inte så gammal. Vi ska tacka våra italienska invandrare för att de kom hit med sin matkultur.
När mitt näst äldsta barnbarn fyllde 15 år häromveckan så ville han ha sushi till födelsedagsmiddag. Jag var inbjuden och när jag kom dit höll hela familjen på att laga sushi. Jag var väl lita skeptisk till en början för jag har bara smakat det någon gång tidigare. De hade gjort ett par hundra bitar till sju personer varav fyra barn. Inte kunde vi äta så enorma mängder av denna japanska specialitet!?! Men det kunder vi (nåja, lite blev över till matlådor till käre far). För egen del fann jag de algbladsinneslutna risknytena tillsammans med bland annat lax, räkor och avokado samt den starka inlagda ingefäran och de övriga kryddorna mycket smakliga.
Vi ska vara våra invandrare från olika delar av världen mycket tacksamma för att vi fått del av deras matkultur. Min barndoms mat var nog god och näringsrik på sitt sätt men visst var den något torftig.
