Ibland kan man avgöra på hornen vilket djur det suttit på. Men med denna montering kan man ta miste. Därför känns det tryggt att veta att enligt inregistreringen är det ett par horn från en oxe.
Den som tillverkat denna klädhängare uppges vara slaktaren Josef Sundberg. Okänt om han haft sin gärning i Nyköping. Som givare (1965) står emellertid Nyköpings stad! Har denna klädhängare varit uppsatt i en lokal som staden ägt?
En oxe är ju ett kastrerat, tamt nötkreatur, av hankön. Avsikten med ingreppet var att få ett lugnare och mer lätthanterligt djur som dragare. Ett par oxar kunde uträtta många sysslor som krävde dragkraft utöver vad hästar kunde prestera.
Men så småningom hade oxen tjänat ut och gick till slakt. Men varför kasta de präktiga hornen? Sagt och gjort – de blir till en praktisk klädhängare som väcker ett visst uppseende i entréhallen till någon av stadens byggnader där besökare skall hänga av sig ytterkläderna.
Att använda horn som klädhängare var bara ett av de oändligt många sätt man i gamla tider tillvaratog horn på. Läs mer därom i Håkan Libys artikel: ”Djurmaterial i slöjd och hantverk” som ingår i Människan och faunan (Etnobiologi i Sverige 3, 2007).
