”Alla är vi barn i början” är ett gammalt talesätt som har kunnat härledas till 1665. De flesta människor har förmodligen fått höra detta uttryck någon gång när man misslyckats med en uppgift. Situationen kan vara generande, olycklig eller dyrbar. Man står där med rodnande kinder när man gjort bort sig rejält och omgivningen skrattar. Självförtroendet kan få sig en riktig knäck.
Ibland överträffar självförtroendet insikten om kunskapen. Då ger man sig på en uppgift som resulterar i något som kan likna en katastrof.
Omkring 1960 introducerades en metod att tillaga julskinkan som skulle passa den moderna människan med ont om tid. I tidningarna kunde man läsa att skinkan inte skulle kokas i timmar i gryta på spisen utan den skulle bakas i ugnen insvept i aluminiumfolie och med en instucken termometer. Den skulle garanterat bli saftig och god.
Givetvis skulle familjen pröva metoden. Hemkomna från arbetet på kvällen sattes skinkan in i ugnen. En termometer av märket Nils-Johan stack ut genom folien. Temperaturen steg mycket långsamt. Vid elvatiden var den nästan 75 grader. Nu gick det snett. I tidningen stod att det tog tre till fyra timmar att få skinkan klar. Vi tolkade detta att tiden räknades från det att de 75 graderna uppnåtts.
Mormor i familjen erbjöd sig att vänta ut att skinkan skulle bli klar. Hon var skeptisk till metoden med skinkan i ugnen. Vid ettiden på natten upptäcktes mormor sitta på en pall i köket sovande. Då fick skinkan komma ut i friheten. Det blev inget lyckat resultat. Kommentarerna från den erfarna husmodern till den unga var givna. Men ”alla är vi barn i början”.
Idag behöver vi inte bekymra oss om gradtal och timmar. Industrin fixar den perfekta färdigkokta skinkan. Det är endast den lustfyllda griljeringen som höjer förväntan inför julen.
