Människan lever inte av bröd allena. Så står det någonstans i bibeln, Nya Testamentet tror jag. Det behövs lite annat också. Det var en tid här i Sverige då bröd och gröt var det som serverades till frukost, lunch och middag. Någon gång serverades det en salt sill eller strömming till denna lukulliska meny. Den saltade fisken var så etter salt att den kunde brytas i bitar. Det var inte så konstigt att det dracks öl, massor av öl, både för att släcka törsten och skölja ner det man åt. Som straff kunde en fånge dömas till ”vatten och bröd”. Var det ett långt straff kom fången ut tandlös, p.g.a. skörbjugg. Var det ett längre straff kom fången inte ut. Det här var på den tiden då det inte fanns gym och TV på anstalterna.
Tiderna har ändrats. Nu äter vi en massa nyttigt som inte fanns förr, men vi äter också en massa onyttigt. Allt fler blir överviktiga. På den tiden då jag fjällvandrade blev jag bekant med en person med ett midjemått som var större än hans längd. Han trodde sig ha hittat något som gjorde honom lång och smal. Det var vispgrädde. Hans gräddklick till äppelpajen var mycket större än pajbiten.
Vispad grädde och gräddvispar. En gång var vispen en bukett av avbarkat björkris. Ballongvispen kom som en efterträdare. En tillkrökt ståltråd med en spiralfjäder, fjädern hade en viss förmåga att ramla av. Vispmaskiner som drogs runt med vev kom senare och nu elektriska vispar, det skall väl egentligen heta food processor. Varianten av gräddvisp på bilden finns i Samlingen Eskilstuna- hemmet. Då jag aldrig provat något liknande så vet jag inget om den, men nog skulle man väl kunna få ihop en liten gräddtopp till pajen.
