Ekorrhjul – hur ser ett sådant ut? Jag vet. När en ekorre hoppar runt i en bur, uppför väggen, längs taket, nerför nästa vägg och tillbaka över golvet och fortsätter så varv efter varv i vindlande fart bildar rörelsen en snurrande cirkel. Ett vekligt ekorrhjul!
Det här springandet i buren är inget roligt påhitt. Tvärtom. Ekorrarna är programmerade att röra sig viss sträcka varje dygn och ”vet” att de behöver rejäl motion. När jag under en tid deltog i skötseln av ett antal djur placerades de i en allt för liten bur. Samtidigt fick de obegränsad näringsrik föda i form av hasselnötter. En del av gnagarna dog en för tidig död. Obduktion visade på leverförfettning. De hade suttit i knappt kaninstora utrymmen och kunde bara hoppa fram och tillbaka. Större burar byggdes och då fick djuren möjlighet att sträcka ut ordentligt. Cirkellöpet i buren blev den motion som behövdes. Sen byttes en del hasselnötter ut mot lite magrare grankottar och allt blev frid och fröjd.
Kanariefåglar behöver tydligen inte särskilt mycket motion för att överleva. I alla skötselråd är friflygandet nertonat. Det handlar bara om foder, vatten och sittpinnar och att matning ska ske enbart i buren så att den blir fågelns fasta punkt i tillvaron. När det någon gång nämns att öppna buren för flygning i större utrymme betonas vikten av att stänga dörrar och fönster. Fågeln får inte rymma. Trots ytterst begränsad motion kan fåglarna bli ända upp till 15 år gamla.
Bilden visar hur en fågelbur kan se ut, 32 cm i längd, 23,5 bred och höjd 46 cm. Den kan tyckas i minsta laget. I anvisningar numera för kanariefågel anges minsta bottenyta till 75 x 45. Buren kommer från ett dödsbo i Nyköping 1981 och anges vara drygt hundra år gammal.
↧
Motion - behöver väl alla eller…
↧