Liknande utrustning som på bilden, fast i enklare form, var i bruk på svenska lasarett ända fram mot 1970-talet. Förmiddagspersonalen skulle fylla handkannorna med lagom varmt vatten och ställa kannan i handfatet vid varje säng. Patienten skulle sedan själv eller med hjälp av personalen skölja bort nattsömnen ur ögonen. När morgontoaletten var avklarad skulle personalen bära ut handfat och kannor och diska dem så de var klara till nästa morgon. Det var mest på privatavdelningarna som detta förekom. På övriga avdelningar fick patienten knalla upp om han ville tvätta sig. Det fanns duschar men det var farligt att duscha varje dag. I gamla journaler står det ibland, patienten avled efter badet. På 1700-talet var bad nästan ett okänt begrepp. För att dölja lukt och smuts pudrade man sig och hällde parfym både på sig själv och kläder.
Jag har själv råkat ut för handfat och kanna på en gästgivargård i Dalarna i mitten av 1970-talet. Där kom det ingen personal med varmt vatten på morgonen. Vattnet var iskallt. Alla gubbar vet hur underbart uppfriskande det är att raka sig i kallt vatten med en slö rakhyvel klockan halv sju på morgonen.
Tack och lov så har hygienen blivit något bättre med tiden. Det har blivit bättre hela tiden sedan funkisutställningen i Stockholm 1930. På denna utställning visade man upp badrum som skulle finnas i vanliga lägenheter.
Föremålen på bilden finns på föremålsmagasinet Raspen. Egentligen hör de inte ihop med varandra, utan kannan har Ivar Schnell skänkt och handfatet har stått på Eva Bergmans sommarställe på Nämndö. De är tillverkade av vitt porslin, precis som det skulle vara på den gamla goda tiden.
Jag tror att Suunlights reklamslogan för LUX-toalettvål innehåller något fel. För att låta som i Nyköping skall Suunlight uttalas med uu.
↧
Hygien - 10 filmstjärnor av 9 använder LUX-toalettvål
↧