Lättdiskade och hygieniska är onekligen de världsberömda emaljerade kärlen för alla upptänkliga ändamål från Kockums Emaljeringsverk i Ronneby. Emaljen består av en färgad glasmassa som pulvriseras och läggs på järnplåt (och därmed hindras från att rosta).
Tillverkningen startade redan 1892 och produkterna blev snabbt populära. Den stora försäljningsframgången, kärlen med krämgul färg och grön kant som bildens tvättbalja, kom 1935 under fabrikens verkliga storhetstid. Men efter kriget blev konkurrensen med plast allt hårdare och det sista som tillverkades var stekgrytan 1970.
Vi seniorbloggare har alla minnen förknippade med Kockums emalj. När vi knallar omkring på loppisar och besöker antikbodar hittar vi alltid några mjölkkannor, hinkar, kaffepannor, handfat, muggar eller annat som lyser på långt håll med den unika färgkombinationen. Då minns vi förstås att ”en sådan hade mamma hemma i köket”.
Och visst var Kockums-prylarna hygieniska i jämförelse med zinkbaljor och rostiga järngrytor. Men tyvärr var de också ömtåliga. Hur lätt kunde inte en flisa falla bort från emaljen om man tappade kärlet i golvet eller satte ned det litet oförsiktigt på järnspisen. Det är ofta sådana exemplar som loppisarna tillhandahåller.
↧
Hygien - Kockums emalj
↧