Jag växte upp i en naturskön trakt på sydsvenska höglandet. Där fanns många fina smultronställen. Vi barn plockade de röda, läckra skenfrukterna och trädde upp dem på grässtrån. Jag trodde jag plockade bär, men så var det alltså inte. Tanken var hur som helst att hemföra härligheten och äta dem med mjölk eller grädde. Om jag minns rätt stannade detta vid en tanke. Omedelbar behovstillfredsställelse med mumsande på plats var snarare regel än undantag. Någon gång var uppdraget att få ihop smultron för dekoration av gräddtårta. Då fick jag stålsätta mig och låta bli att stoppa smultronen direkt i munnen.
Smultronställe som metafor är flitigt använt. Vid närmare eftertanke har kvalitetsstämpeln urvattnats och tappat en del av sin exklusiva laddning. Kulturhistoriska miljöer, restauranger, uteserveringar, hotell etc, som i turistreklamens värld beskrivs som smultronställen, leder alltför ofta till besvikelser.
Denna gnällvals leder mig osökt fram till för mig verkliga smultronställen. Jag kan inte räkna dem alla! Havsnära golfbanor där naturen, layouten eller något enstaka bravurslag etsat sig fast i minnet ger bra vibrationer. Andra smultronställen är knutna till matupplevelser. Det kan gälla allt ifrån exklusiva restauranger till goda vänners kök. Huvudsaken är att råvarorna är de rätta, att maten tillagas omsorgsfullt, är aptitligt upplagd och smakar fantastiskt. Dessutom krävs trevligt sällskap, bra miljö och god service (på krogen).
Slutligen den tråd, som styrde upp mitt val av bild. Den är tagen på Västra Femöre i Oxelösund av ingenjören och fotografen Dan Samuelsson. Denne flitige Nyköpingsfotograf kan en vacker sommardag tänkas ha styrt kosan mot Femöre med kamera, picnickorg och badkläder. Så brukar jag göra. Här hittar de flesta sitt privata smultronställe. En alltför tidigt avliden kamrat skrev vid ett tillfälle om Femöre och framhöll områdets många fördelar och möjligheter. Han fick till en riktig knorr som avrundning: ”Kom ihåg att på Femöre är baden gratis”! 
↧
Smultronställe - vid havet
↧