Smultronställe!! Vilket ljuvligt ord! Liksom gott och soligt när det berör mina tankar!! Förstår att alla har vi olika smultronställen, som är förknippade både med känslor och upplevelser! Jag har flera smultronställen, samlar på dem, åker dit och njuter ibland.....
En del ligger långt ifrån vårt Sörmland, men andra finns nära-så nära. Sörmland har ju många fina smultronställen, alla ekhagarr, alla herrgårdsparker, aller och sjömarker! Ett av dessa smultronställen är ju sjön Båven som sträcker sig både till Flen, Gnesta och Nyköpingskommuner. Sjöns yta är 68kwm, strandlinjen är över 500 km lång och medeldjupet är 10 m. Det finns en mängd uddar och öar i Båven och många öar är klassade som fågelskyddsområden - där man inte får gå i land. Kvaliten på vattnet är god och där finns ett av vårt lands tätaste bestånd av fiskgjuse med ca 20 häckande par! Att Båven är ett uppskattat naturområde är lätt att förstå, många och även jag har tillbringat dagar i kanoter och kajaker där. Det smultronställe jag har varmt om hjärtat ligger vid Båven!
Vi hittade det någon gång på 60-talet, ganska nära det torp mina föräldrar då ägde. En underbar vik, badbryggor och t.om omklädningshytter. En avdelning för flickor och en för pojkar. Dit tog vi våra cyklar jag och mina syskon. Matsäcken var förstås med och massor att läsa. Vi var aldrig ensamma där utan fler av grannskapetsbarn var också där. Sen gick åren och i början av 80-talet var vi tillbaka nere på stranden. De glada ropen hade tystnat och det var bara några få barn kvar. Då upptäckte vi som vuxna, backen och skogen precis bredvid badplatsen......
Svamp, blåbär och alla hallon - underbart gott och skönt att strossa där. Nu har samma smultronställe på 2010-talen, blivit något helt annat. Vi åker till badplatsen med våra barnbarn, där är tyst, liksom igenväxt..........helt öde!! Omkläddningshytterna finns bara nästan kvar..... Bryggorna är borta och inte ett barn finns kvar i viken. Men fast allt är så förändrat så är det mitt smultronställe ändå, det är vackert och fridfullt. Vi tar med matsäck och njuter av tystnaden - hör lite fågelskrik men sen är allt bara frid.....
/Britt-Mari Waijnstad