Det var i augusti 1969 som jag tillträdde tjänsten som byrådirektör vid Länsstyrelsen i Västerås. Jag flyttade från Danderyd till en lägenhet i Västerås med fru och två små barn. Jag fick en befattning som kallades Kem-biolog och jag skulle verka för miljöskyddande åtgärder, främst vid större industrier inom tre län nämligen Västmanlands, Örebro och Södermanlands län. Naturligtvis var det en fullständigt omöjlig uppgift!
Jag var alldeles ny i gamet när jag fick ett uppdrag av chefen, Länsingenjören, att upprätta en skrivelse till ett större företag. Jag skrev en kladd och föredrog för chefen. Jodå, det var OK. En ljushårig, söt liten sekreterare skrev ut mitt alster med original och fyra genomslagskopior. Så skulle det skrivas under och signeras. Originalet skulle sändas underskrivet till företaget och de signerade kopiorna fördelas till arkivet och olika enheter. Jag var mycket konfunderad och sekreteraren fick förklara flera gånger för mig hur det skulle vara. Då sa sekreteraren: ”Du kan ju ingenting, du”!
Men något senare fick jag upprättelse. Vi skulle åka på ett industribesök till Kolsva eller Surahammar, jag minns inte riktigt vart. Vi var tre personer nämligen chefen Länsingenjören, min närmaste medarbetare, den erfarne Byråingenjören och så jag. Besöket innebar förutom inspektion av fabriksanläggningarna och miljödiskussioner också en god middag med övernattning. Då visade det sig att Länsingenjören hade fått det torftigaste rummet, Byråingenjören fick ett ganska skapligt rum medan jag hade fått ett synnerligen fint och trevligt rum med en härlig utsikt att övernatta i. Tänk vad titlar kan ljuga. Tur att vi är av med det mesta av dem.
Det föremål jag valt i samlingarna är ett skrivbord från flygflottiljen F 11 i Nyköping. På bilden ovan är bordet belamrat och omgivet av en del föremål som möjligen kan ge en atmosfär av byråkratin för 40 år sedan.
↧
Titel - Vad de kan ljuga
↧