Vid åsynen av ett par kolonner i Raspenmagasinet, räfflade i guld och grågrönt, fantiserade jag om två jättestora pelare som jag sett i någon film för länge sedan. Men vad hette filmen? Var det ”Simson och Delila” – en mastodontfilm från Hollywoods glansdagar?
Att berättelser i Bibelns Gamla testamente givit underlag för mången storfilm är ett känt faktum. Bäst att kolla vad som står i den nya översättningen av Domarboken där ”Simson” finns med.
I kapitlet om Simsons födelse berättas att Herren givit israeliterna i filisteernas våld i fyrtio år. Men Manoachs hustru skall föda en son med följande förmaning: ”Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.”
AHA - styrkan sitter i håret – det var hemligheten som Delila – kvinnan från Sorekdalen - i sinom tid och efter mycken tjat fick veta. ”Delila vaggade Simson till söms i sitt knä, sedan kallade hon in en man (en filistee) som skar av hans sju flätor”. Så började Simsons förnedring.
Man hånade och pinade honom å det grymmaste i förvissning om att han förlorat sina fruktansvärda krafter. Men hår växer ut och när så filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon såg Simson sin chans.
Han stod fjättrad vid pelarna som bar upp huset och han tryckte till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket därinne – men också över Simson själv!
Vilken maffig berättelse att göra en film på! Den fick namnet ”Samson and Delilah” (1949) och gick upp på svenska biografer 15 maj 1951. Det var Hedy Lamarr och Victor Mature som spelade huvudrollerna. Demonproducenten Cecil B. DeMille genomförde inspelningen och filmen fick 2 Oscars.
På bilden ovan försöker jag efterlikna Victor Mature, men jag lyckas nog inte helt måste jag erkänna!
