Titta på stilettklacken! Den tillhör en sko från 1960, märkt Bally of England. Röd och avslutad med en treudd vore den ett signum för filmen Djävulen bär Prada.
Filmen handlar om journalisten Andrea, assistent åt den fruktade chefredaktören Miranda Priestly på modemagasinet Runway. Miranda, spelad av Meryl Streep, har stor makt och kräver nästan heldygnsjobb. Andrea försakar både käresta och vänner.
Kan det vara så här i verkligheten? Nja. Lauren Weisberger, som skrivit den filmatiserade romanen, arbetade själv på Vogue i New York. Själv minns jag 60-talet och ett kort vikariat på Svensk Damtidnings moderedaktion. Chefen där blev precis som Miranda behandlad med stor respekt. Stilig och en smula oåtkomlig var hon ett orakel när det gällde kommande trender. Elak? Absolut inte, däremot en smula ”sträng” och otroligt noga med detaljer, nästan petig.
En av mina uppgifter var att skaffa accessoarer till de kläder som skulle fotograferas och sedan presenteras i tidningen. Plaggen beställdes från klädtillverkare eller grossister, de fanns ju ännu inte i handeln, men smycken och väskor måste lånas ihop, på NK, Åhléns eller från andra stockholmsbutiker.
Vid ett tillfälle behövdes blå halsband. De var svåra att hitta – vi hade ju ännu inte aktualiserat den ”nya” färgen! Efter flera timmars letande kunde jag, stressad men stolt, plocka fram ett antal inför moderedaktörens kritiska ögon. Hon kastade en blick, suckade och knyckte irriterat på nacken. Jag hade varit borta väldigt länge och trots detta - ingen blå nyans var exakt rätt! Precis som det skulle synas när tidningen tryckts!
