Gamla tiders ryttare och körkarlar klarade sig med enkla vägvisare, uppresta stenar eller märkta träd. Vi, dagens trafikanter, kan skatta oss lyckliga över mer avancerad färdtjänst i form av vägmärken, skyltar och ljussignaler. Utan dem kom vi väl aldrig till vägs ände…
Det var svenskar och fransmän som redan i början av förra seklet ville styra upp trafiken på gator och vägar. De förstod att bilismen skulle öka och kanske bli problem.
1916 presenterade svenska Kungliga Automobil Klubben ett förslag på trekantiga skyltar. Frankrike valde runda former. De två idéerna kopplades samman och så småningom, 1931, fick Europa en enhetlig standard vad gällde varningsmärken, förbudsmärken och andra typer av vägledning. En del finns kvar, andra har tagits bort eller förändrats. Många är helt nya.
Skolplanschen från Västra skolan i Nyköping visar gamla, bekanta skyltar, men vet du hur dubbdäcksförbudet ser ut?
Trafiksignalerna har också en historia. Den första ”stolpen”, en gaslykta med rött och grönt glas, lär ha satts upp i London 1860, för hästdroskornas skull. Den drogs runt manuellt. Vilken lycka när den första elektriska varianten monterades upp i USA, 1914! Eller…
↧
Färdtjänst - för oss på vägen
↧