Tänk om min morfar hade fått behålla sin syn. Hur hade hans liv då gestaltat sig?
Min morfar blev helt blind i fyrtioårsåldern och fick till exempel aldrig se sin svärson, min far. Sitt handikapp till trots arbetade han hårt på bondgården. Han skötte bland annat hästarna i stallet och högg all ved. Ibland kunde man höra honom klyva ved i vedboden med yxa på kvällarna långt sedan det blivit mörkt. Han var ju inte beroende av ljuset när han arbetade. Det sägs att han också var duktig på att räta ut krokiga spikar.
Han var även duktig på att fläta korgar. Mest var det mera robusta korgar han tillverkade. Jag minns att vi hemma hade en korg för potatisplockning som han gjort och som såg ut ungefär som den på bilden här ovan. En dag gav han sig iväg för att leta efter lämpliga vidjor och rötter till sin korgtillverkning. En halv kilometer från gården på Allmänningens skogsmark började han riva i mossan under björkar och granar. Han hittade en del bra material men plötsligt tappade han sin kniv. Han kände sig fram och letade en god stund men kniven fann han inte.
Då gick han hem och frågade om någon kunde följa med honom till skogen och hjälpa till att leta efter kniven. Men ingen hade tid just då och morfar blev förbannad. Han gick tillbaka till den plats där han hade varit och efter ett idogt letande fann han kniven!
Morfar kunde spela på näver. Han hade en liten dubbelvikt näverlapp under duken på byrån och den tog han fram ibland och spelade för mig. Jag tyckte det lät jättefint. Jag försökte lära mig den här spelkonsten av morfar men lyckades aldrig få till det. Han spelade fiol också. Jag fick ärva hans fiol och den hänger här på väggen bakom datorn. Ibland skrev han vistexter till kända melodier. Mor min har berättat att hon på natten ibland blev väckt av morfar. Han ville ha hjälp med att skiva ned någon strof som han just hade diktat ihop. 1917 skrev han en visa till sin 50-årige granne, nämndeman Karl Johan Karlsson.
Men värst utav allt var väl att han envisades med att trots sin blindhet vilja mata tröskverket i samband med tröskningen om höstarna. Det var bara han som dög till det, sa han. Men han klarade det också utan att få armarna avslitna i tröskverkscylindern.
Ja, min morfar hade nog ett rikt liv och han blev 91 år. Kanske hade det gestaltat sig annorlunda om han hade fått behålla sin syn men det är inte säkert att det hade blivit rikare.
↧
Tema Tänk om: "Morfar"
↧