De här stela figurerna är trädgårdsstatyer. De romerska gudinnorna Diana och Venus står så vackra och oåtkomliga. Inte undra på att guden Jupiter har tappat huvudet.
När de tre prydde sin plats bland rododendron och rosor måste hans handikapp ha varit frustrerande. Nu, i Sörmlands föremålsarkiv, kan han koppla av. Det finns få konkurrenter i den miljön.
Statyer är fascinerande. Själv kan jag inte komma ifrån tanken på att de får liv under mörka stilla nätter… Vad talade de om där i parken, kanske i ljudet av en porlande fontän, och vilka pratstunder har de nu, grannar med stora kristallkronor och små knubbiga änglafigurer?
Drömmer de om en mer färgstark tillvaro? De har förstås alltid sett ut ungefär så här men känner säkert till att förfäderna från antiken ståtat i granna kulörer. Själva är de relativt unga, från år 1650. Var och en är skuren ur en hel ekstock som sedan målats med sandblandad oljefärg, detta för att ge intryck av sandsten. Men tyvärr - under en vistelse på Gripenskolan i Nyköping för drygt tjugo år sedan täcktes de med plastfärg!
Visst vill man unna dem en resa till Florens och ett möte med David, Michelangelos berömda monumentalstaty i marmor från 1501-1504. Diana och Venus skulle bli blixtförälskade. Jupiter då? Han kanske mår bäst av att stanna hemma.
↧
Tema Tänk Om: "Om statyer fick liv"
↧