En god vän till mig boende i Stockholm men ursprungligen från Gotland, lärde mig på tidigt 1960-tal att brygga öl. Gotländskt öl eller ”gotlandsdricku” som det heter på gotländska är mustigt och starkt.
Nödvändig utrustning skaffade jag i form av bryggtunna, malt, jäst, halm och humle. I tunnan varvade jag mäsk (maltgröt) och halm varefter hett vatten tömdes över. Efter något dygn kunde vörten tappas ur tunnan. Då tillsattes jästen, humlen och lite extra socker och russin. Ölet skulle sedan jäsa och det skedde i gammaldags svagdricksflaskor med patentkork på 3 till 5 liter.
Som tack för hjälpen med recept och goda råd ville jag tacka min vän. Jag gav henne en femliters flaska som smakprov. ”Har du lagt i lite extra socker och russin” frågade hon och det hade jag ju. Men hon tillsatte ännu lite extra och ställde flaskan med åtdragen patentkork under diskbänken i köket för att mogna till.
Den här dagen hade min vän gäster som var deltagare i en engelsk språkkurs. De satt i vardagsrummet och väntade på kaffe. Min vän stod just vid diskbänken och bryggde kaffet.
DÅ SMALL DET!!! Det var en otrolig explosion som hördes i hela hyreshuset. Glasflaskan splittrades i tusen bitar och min vän fick flera av dem in i vaderna. Och hela köksgolvet skummade av jäsande öl. Det rann till och med ut i hallen.
Paniken var nära. Gästerna bröt genast upp och en av dem sa: ”Det är bäst vi går innan polisen kommer”! Efter denna händelse gick jag under namnet ”Sprängar-Lasse” i många år.
Det föremål jag hittade i samlingarna var en tunna som möjligen kan ha använts för öljäsning. Den är skänkt av Anna Lovisa Sparre. Med tanke på hur tunnan ser ut så kan man befara att den blivit sprängd på ett liknande sätt som jag beskrivit ovan.
↧
Fritt val: "Tunnan"
↧