Fritt val: "Det beror på vad man menar"

Den här brandsprutan från mitten av 1800-talet är mitt fria val för att illustrera fritt val.

Användandet av sprutan var absolut inte ett fritt val. I och för sig kunde man ju ha låtit kåken brinna ner, det hade ju varit ett fritt val. Men om man skall använda sig av fritt val i samband med bränder kan det ju gå som det gjorde i Nyköping 1665. Hela staden brann ner eller upp.

Vid användandet av sprutan kan man tänka sig följande story:

Det är natt i den goda staden Nyköping. I klockstapeln på Borgareberget sitter en gammal nattvakt. Han skall hålla utkik och vakt över staden, om det skulle börja brinna så är det han som genom tut i luren och brandklämtning skall larma korvarna. Det är brandmännen som kallas korvar.

När korvarna vaknat klär de sig i vita rockar. Rockarna skall vara vita för att reflektera värmen från lågorna. Man vill inte ha stekt eller kokt korv, rökt korv kan accepteras. Hästarna selas och spänns för brandsprutan. Karet är redan fyllt av vatten. Först kommer det en överkorv, därefter kuskkorven med häst och brandspruta och sist kommer fyra vita pumparkorvar.

Vid brandplatsen langas det vatten i hinkar. När sprutan är startklar har kåken oftast brunnit ner, om den inte har gjort det sätter korvarna i gång och pumpar. Vattnet i langningskedjan töms nu i brandsprutans kar. Max åtta gubbar kan pumpa den här brandsprutan. Överkorven sköter slangen. När kåken brunnit ner eller elden släckts körs sprutan tillbaka till brandstationen. Korvarnas vita rockar är inte längre vita. Om det var åtta gubbar som pumpade kunde strålen bli nästan tio meter. Karet rymde ungefär en kubikmeter och tömdes efter 40-50 pumptag.

Allt var inte bättre förr och det var inte ett fritt val.