Det är ingen tvekan om att det avbildade föremålet väcker ett minne! Innan man ryckte in i ”lumpen” (1953) hade man inte en aning om vad detta var för ett föremål.
I föremålsarkivet är inregistreringen:
”Kokkärl/snuskburk. Oval burk med lock, av rostfritt stål, målat grå. Kokkärl m/1940. Hänkel med krok. Lock med fästanordning på sidan. Burken märkt "Pressbolaget Eskilstuna", locket har ev stämplad fyrklöver på fästet, med bokstäverna E,S,A,B, (sannolikt). Axel Eriksson var Hemvärnschef i Askersund på 1950-talet. Kokkärlet har tillhört honom eller brodern Tore.”
Just benämningen ”snuskburk” – popurlärnamnet – fick hemmavarande fästmö att reagera då man berättade om lumparlivets vedermödor. ”Usch, va äckligt! Diskar ni den aldrig?”. Självfallet var svaret ”minst en gång i veckan antingen det behövs eller ej”.
Nåväl, vad är det då för minne? Jo, i fältförläggning där förplägnaden (utspisningen), försiggick utomhus kunde man ju hantera kokkärlet litet nonchalant. Men ibland tog någon in burken i tältet och en sådan gång hade 34 Nilsson en god efterrätt (äppelkräm) i burken.
Då han tillfälligt var tvungen att gå ut i ett trängande ärende tog spjuvern, antagonisten – 26:an burken och hängde den i ”hänkel med krok” på den glödheta tältkaminen. Intet ont anande kom 34:an in och skulle fortsätta kalasandet.
Hans vrål när han tog i det glödgade handtaget var fasansfullt och med en rundsving spred han innehållet i snuskburken på tältduken innan han släppte den. Men äppelkrämen gick att skrapa av med sked inifrån – fast det tog ett bra tag. Alla i tältet var andäktigt tysta! Vilket minne!
↧
Tema Minne: "Äppelkräm"
↧