Egentligen har jag redan skrivit om ämnet minne under temat ljud. Vet inte hur jag tänkte när jag valde denna brevvåg för att illustrera ”minne”.
Möjligen var det någon idé om arbetet i postkassan i min ungdom. Men den ger inga direkta vibbar nu när jag ska formulera något som associerar till minne.
Det kanske ändå var den gamla pensionerade postmästaren i en liten småländsk stad med anknytning till Astrid Lindgren som dök upp i tankarna. Den gamle mannen var känd för att vara mycket snål.
Ett brev får vara högst fem centimeter tjockt annars är det ett paket. För att enkelt avgöra hur en försändelse skulle taxeras använde kassörerna avståndet mellan disken och glasluckan däröver som mått. Det var generöst för det avståndet var sex centimeter.
Den gamle mannen sände ibland tjocka försändelser och han accepterade inte det vedertagna måttet utan han försökte men misslyckades alltid att pressa in - enligt hans uppfattning - brevet. Sedan följde alltid en livlig och ganska högljudd diskussion vad portot skulle vara.
Han fick se sig besegrad i kampen med postluckan som inte ville ge med sig och släppa igenom ”brevet”.
↧
Tema Minne: "Brevet"
↧