Theresia Charlotta Andersson var min mormor. Hon var stark som så många andra arbetarkvinnor under början av 1900-talet och alltid frisk. Skälet till det, enligt egen utsago, var alla de kalla avrivningar hon tog varje morgon, året om.
Nyvaken gick hon ut i den oeldade tvättstugan på gården. Där stod ett kar med vatten, hämtat från pumpen ett bra stycke därifrån. Under vintern var ytan täckt med is som hon slog sönder med en stör. Så klädde hon av sig, sänkte ner en grov handduk i det kalla och slängde med lyftade armar det våta tyget utmed ryggen. Och det räckte inte med en gång…
Visst ojade hon sig och stönade lite grand, men inte mycket. Kylan måste ha varit svidande, precis som väven hon sedan gned sig med. Den var hård och rivig, kanske av jute som i säcken på bilden.
Enligt mormor var avrivningen, kallvattnet och den intensiva frotteringen, världens bästa medicin. Blodet rusade genom ådrorna, ingen sjuka kunde fastna!
Mormor fortsatte med sin morgonprocedur ända till sin död, hon blev nära hundra år. Jag minns hennes förtvivlan den dag hon blev beroende av andra, på ålderdomshemmet. Där måste hon kämpa för sin rätt till kalldusch och grova handdukar.
↧
Tema Minne: "Mormor i tvättstugan"
↧