Med över 60 000 föremål i samlingarna är uppgiften att plocka fram en favoritpryl i princip en omöjlighet. Det finns t ex fantastiskt fina silverpjäser, en högklassig klädsamling och en samling från polisen, som väl speglar brottslingars kreativa talanger. Ölflaskan, som jag råkade få syn på, är en udda favorit av flera skäl. För det första gillar jag etiketter. Dessutom minner den om en teknikhistorisk parantes, som är av stort intresse såväl nationellt som lokalt.
AB Atomenergi bildades 1947 av staten och industrin för utveckling och introduktion av kärnkraft som energikälla. Parallellt pågick verksamhet inom FOA för att förse det svenska försvaret med kärnvapen. Men det tar vi inte den här gången.
Atomenergis anläggning i Studsvik, vid Östersjökusten ca tre mil från Nyköping, byggdes i slutet av 1950-talet. Forskningsreaktorerna R2 och R2-0 togs i bruk 1960. R2an användes mot slutet mest för bestrålning och tester av kärnbränsle samt bestrålning av material. Företaget var en stor arbetsgivare med över 1500 anställda 1963 och ca 1000 anställda i mitten av 70-talet. Sedan såg statsminister Fälldin, efter olyckan i Harrisburg och inte minst resultatet av folkomröstningen i mars 1980, till att verksamheten förändrades. Studsviks AB bildades 1987 och är i dag en internationell koncern främst inriktad på avfallshantering. Företaget har fortfarande ett par hundra anställda i Studsvik.
Det här var en mycket kort bakgrund till det gravöl över forskningsreaktorerna R2 och R2-0 som ägde rum den 16 juni 2005.. Texten på etikettens baksida lyder som följer:
” Nu ska vi följa den stolta damen och hennes pigga lillasyster till sin sista vila. Unga och vitala, vid nyss uppnådd pensionsålder, TRANS-RAMP, DEFEX och INCA är blott dunkla minnen. Med vilken stolthet knäckte vi inte den ena rampstaven efter den andra! Vem kommer nu längre att minnas BNCT, JANUS och KIBE? Vad stod egentligen Gd-153, I-125 och Ir-192 för? Av betong är du kommen, avvecklas skall du, SSI friklassar dig på den yttersta dagen.”
Att formulera sig enligt begravningsritual kan i sammanhanget uppfattas som stötande. Vi får väl se det som ett uttryck för den besvikelse som berörd personal kände när forskningsreaktorerna avvecklades. Säkert tyckte de flesta att statsmakterna och allmänheten inte begrep sig på frågan. Sverige borde i stället satsat på fortsatt forskning och utbyggnad av den ”rena” kärnkraften.
