Det är svårt att välja ut en favorit ur museets stora samling. Blicken föll på en galonklädd röd pall från samlingen Eskilstunahemmet. Den fanns i de flesta hem under min uppväxt på 1950-talet.
Pallen hade många funktioner, extra sittplats, något att klättra upp på när man skulle ha något ur överskåpen och leksak! Jag själv kröp ner i den upp-och nervända pallen och sen var jag på resa. Ofta åktes det båt till något fantasiland. Pippi-böckerna hade kommit och med dem fanns Söderhavet som en utopi. Vi barn kopplade ofta ihop stolar och pallar i en lång rad till ett tåg och turades om att vara den som körde loket och bestämde vart färden skulle gå. Så kunde man ju bygga koja med filtar mellan stolar eller spela teater för föräldrarna. En pall lever vidare i mitt hem. Klädseln är numera ett par sammetsbyxor som klippts sönder och sytts ihop till rätt mått. I min uppfostran ingick att ta tillvara allt och inte kasta bort något, alltså gick byxorna att använda även om jag växt ur dem. Vackert mörkblå pryder pallen sin plats.
Barnen idag har väl sina fantasilekar också, men nu har en helt ny värld öppnat sig med datorns intåg.
Uttrycket ”att stå pall” är ganska lätt att förstå, man klarar av något eller står emot och tål något. Men eftersom uttrycket är lite udda så kollade jag upp varifrån ordet pall kommer. Det är som en del andra ord tagna från sjöfarten. Pall är en slags broms. Enligt ”Ordbok över svenska språket” som kom ut på 1850-talet så är pallar ”de under varandra i en på förkant stående ekbjälke fästade tjocka järnplåtar, som hindrar ett bråspel (ankarspel) att under vindningen återgå”. Uttrycket stå pall kommer från lågtyskans hålla emot, dvs ”pall stan”.
Ja, alltid lär man sig något vid vandringarna i Sörmlands Museums arkiv. Skojigt är det också att lyssna på P4 Sörmland där Lotten Bergman, språkpolis enligt sig själv, tar upp ord och uttryck med de mest udda förklaringar. Titta gärna in på hennes hemsida lotten.se för där kan man få sig en glad stund i eftertankens tecken.
