”Det är en makalös manick” sjöng man i en visa för några år sedan. Det var just vad vi bloggare fick se i Högsjö på vår avslutningsresa för våren. Manicker både högt och lågt. Alla funktionsdugliga, så väl skötta och servade genom åren. Här var det inga plastdetaljer eller andra dåliga material, nej rejäla järnvaror. Vilka entusiaster i Högsjö Kulturmiljöförening, Lennart och Roger, som skötte om maskinerna och med glädje delgav sitt kunnande. Företaget hette Schullström & Sjöströms Fabriks Aktiebolag. Det var fyra generationer i familjeföretaget mellan etableringen 1862 och till 1989. Nu sedan 1992 är ägarna utomlands. En skylt förtäljer:
”EMOTTAGER HVARJE TORGDAG ULL TILL SPINNING, SAMT FÄRGGODS; VADMAL TILL STAMPNING OCH BEREDNING”.
Kardmaskinen på bilden har nr HÖ 191 i deras register. Den är tillverkad i Norrköping, där de största ullspinnerierna fanns. I museet fick vi se allt från gesäll-boxar med trådrullar, valk- och spinnmaskiner, stora vävstolar, symaskiner till den jättestora vävstolen som vävde en duk att sätta på pappersmassemaskinsrullarna. En intressant maskin var maskinen som gjorde nålfilt. Tillverkning av filtar förekom också, oftast av det som det blivit en ”fadäs” med sa våra guider. Ett eller två kompletta kontor fanns också bevarade. Där hördes många utrop av igenkänning, vi är ju många ”pappersmänniskor” som skriver på bloggen.
Förr kardade man ullen mellan två kardbrädor. Det var för att få fibrerna att ligga åt samma håll så att man kunde spinna den sedan. Alternativt så lade man ullen i lager korsvis så att de hakade i varandra och kunde tovas eller valkas. Att stå och tova ullen i ljummet tvålvatten är mycket härligt. Ullen är fet och händerna blir väldigt lena och fina efter några timmar. Man ska sen få den att bli till en jämn och fin yta. Den ska torkas och så kan man klippa till det man ska sy. I en mycket vacker by vid en fjällsluttning i Jämtland, Bakvattnet, bodde jag en vecka och fick uppleva gammalt hantverk och till och med baka tunnbröd i en gammal bakstuga. Det är härliga minnen man bär med sig genom livet. Ljusa nätter och fjällets fantastiska blomsterprakt.
Vi avslutade utflykten i Högsjö med en vandring till vattendraget som har en höjdskillnad på 8 meter. Här togs elkraften upp och man gör så fortfarande. En lummig grönska i en lugn och avskild del av Sörmland där jag aldrig förut varit, men säkert kommer att åka tillbaka till.
