I början av 60-talet hade jag sommarjobb i en handelsträdgård knuten till en herrgård. Det var ett omväxlande jobb där vissa uppgifter typ ogräsbekämpning var mördande tråkiga medan andra var ett rent nöje att utföra. Att skörda tomater och jordgubbar var både roligt och jättegott. Åtskilliga smakprov slank ner i magen under dessa arbetspass. Trädgårdsmästaren hade även ansvar för skötseln av herrgårdens park- och gräsytor. När han gav order om gräsklippning var dagen räddad. Det var en uppgift som jag verkligen gillade.
Den motorgräsklippare med drivhjul som var mitt arbetsredskap var direktimporterad från England. Fyrtaktsmotor, vält och stor gräsuppsamlare gjorde ekipaget tungt och något svårhanterligt. Fördelen var att jag fick mycket motion av allt gående bakom klipparen. Hastigheten kunde varieras från ganska rask promenad på fria ytor medan rabatter, gångvägar och andra hinder gjorde att gaspådraget fick sänkas till snigelfart.
Gräsytorna var så stora att det tog ca en och en halv arbetsdag att köra över det hela. Detta under förutsättning att motorgräsklipparen fungerade och regnet höll sig borta. I denna regnrika del av landet var det svårt att förena behovet av klippning med estetiken. Resultatet blev nämligen inte särskilt snyggt när man tvingades klippa fuktigt gräs. Inom detta område hade ägarparet ofta synpunkter. Mannen hade också konstruktiva synpunkter på mönsterklippning på längden och tvären. Med impulser från engelska parker tyckte han det var viktigt hur olika delar av de omfattande gräsytorna skulle klippas. Med- och motgräs bildade ränder och rutor och ibland även andra fantasifulla mönster. När allt fungerade blev det riktigt snyggt. Jag fick beröm och tyckte att min arbetsdag varit ovanligt lyckad. Dessutom fick jag betalt – hela två kronor per timma!
Bilden visar en annan typ av gräsklippare, den utan motor. Med en sådan vore det svårt att klippa hela herrgårdens gräsytor. Fotot är från 1944 och taget vid Nils Agrells sommarhus Ullstorp.
