Det finns säkert en hel del man ångrar under åren. En sak gäller mitt arbetsverktyg under alla år – skrivmaskinen. Att jag inte fortsatte på den inslagna linjen att trycka på tangenterna på rätt sätt. På schemat i Östersunds Praktiska Mellanskola som det då hette – senare blev det Praktiska Realskola – var det både stenografi och skrivmaskin. Två då inte allt för viktiga ämnen eftersom jag inte hade en blekaste aning om vad jag ville bli. Journalistyrket fanns inte ens i min vildaste fantasi.
Där jag satt vid min gröna Halda med en svart duk över fingrar och tangenter och försökte få bokstäverna i rätt ordning var koncentrationen inte vad den borde vara. Det är därför jag i över 60 år har ägnat mig åt och är riktigt duktig på ”pekfingervalsen”. Ganska fort går det och i dag, när jag arbetar vid Mac-n eller PC-n, spelar det inte så stor roll att det blir en och annan bokstav fel. Bara att trycka på backsteg, snabbt rätta till och så går min färd över tangentbordet som lärkvingar igen. Tycker jag i alla fall.
Men på den gamla goda tiden var det inte så enkelt. Med hjälp av någon vit vätska, i dag kallad Tippex, målade man över felet och tryckte på rätt tangent. Längre fram, när jag konfronterades med ett elektriskt vidunder med skrivkula, raderband och ett minne som sparade på texten till den skulle skrivas ut, blev det enklare. För att inte tala om de första datorerna som revolutionerade all form av textskrivande.
Jag fattar bara inte hur författare, som skriver mycket, raderar, byter text och så vidare, envisas med att använda den gamla hederliga skrivmaskinen. De finns faktiskt. Vilket slöseri av tid eller är det kanske ett sätt att koncentrera sig på händelseförloppet i sitt författarskap? Enligt Wikipedia tillhör Lars Norén, Jan Guillou och Klas Östergren de som avstår från datateknikens möjligheter.
Tekniken när det gäller att visualisera det skrivna ordet har gått otroligt snabbt. Från de knattrande skrivmaskinerna till dagens tysta och supersnabba datorer vars utveckling har varit fantastisk. Den första skrivmaskinen såg dagens ljus för faktiskt 300 år sedan. Det var en engelsk ingenjör vid namn Henry Mill som uppfann en skrivmaskin. Sedan skulle det dröja uppemot 150 år innan den första verkliga och serietillverkade skrivmaskinen lanserades. En Remington som kom ut till hugade spekulanter 1874.
Hur kommer vårt arbetsverktyg ”skrivmaskinen” att se ut i framtiden? Ja, det återstår att se. Med tanke på att vi redan i dag har röststyrda datorer, där texten talas in och sedan direkt kan skrivas ut, kommer allt som har med produktion av det tryckta ordet att helt revolutionera vårt samhälle och arbetsmarknaden. Vi är på god väg!
En av Sörmlands Museums äldsta skrivmaskiner är av märket Royal tillverkad 1920 av Royal Typewriter i New York. Den användes av Försäkringskassan.
År 1950 tillverkades av AB Åtvidabergs Industrier den här gröna Haldan som blev mycket populär på kontor och skolor.
