Jag har gjort en vid tolkning av ämnet ”arbetsverktyg” till att även omfatta utrustning som behövs i arbetet. När jag letade i museets stora samling hittade jag några så kallade T-rör av glas som hade kommit från Västra skolan i Nyköping – troligen från deras kemimateriel.
När jag ser dessa T-rör drar jag mig till minnes min utbildning till kemiingenjör i Norrköping. I samband med vissa laborationskurser behövdes olika typer av glasrör för att sätta samman den nödvändiga utrustningen. Därför var den inledande delen av kursen ägnad åt att tillverka egna rördetaljer. Det behövdes bland annat rörböjar, T-rör och rör med olika diameter i de båda ändarna.
Vi fick ut glasrör och lämplig gasbrännare. När T-rör liknande de på bilden skulle tillverkas, behövde man först ställa in en mycket spetsig gaslåga. Sedan värmdes en mycket liten punkt på mitten av ett glasrör. När glaset blev flytande i punkten blåste man med munnen i ena ändan av röret och höll ett finger för den andra ändan. Det gällde att inte ha för kort rör så fingrar och mun brändes. Det blåstes då upp (om allt gick vägen) en liten glasballong mitt på röret. Genom att kapa den yttre delen av ballongen erhölls en krage vid vilken det gick att fästa ett nytt rör. Det gällde därefter att värma kragen och det nya glasröret till smältpunkten och sedan foga samman rör och krage samt med gasbrännaren jämna till skarven. Det blev en del konstiga exemplar innan ett godkänt T-rör såg dagens ljus. Det skulle vara en rät vinkel, snygg och tät skarv samt framför allt hål så att vätska kunde rinna i alla tre riktningar. Jag vill minnas att det krävdes en del kraftuttryck innan man kunde gå till läraren och få ett OK på sitt alster.
När jag efter skolan började arbeta vid Studsvik AB utanför Nyköping – eller AB Atomenergi som det hette på den tiden – fick jag erfara hur professionella instrumentglasblåsare arbetade. Vi kunde komma med de mest komplicerade skisser till glasutrustning och efter några dagar stod glasutrustningen där med exakt den utformning som vi ritat. Jag var alltid lika imponerad över den hantverksskicklighet de uppvisade.
Glasblåsarkonsten är mycket gammal. Man har hittat tecken på blåst glas från före Kristi födelse. Det var fenicierna som utvecklade den konsten. I Sverige har man hittat tecken på blåst glas först från 1100-talet. Det finns spår efter sådan verksamhet bland annat vid Alvastra kloster.
