Vissa ogräsväxter är fridlysta – ohämmad framfart med bekämpning bör undvikas. Kalvnos, som tillhör familjen lejongapsväxter, blir upp till 30 cm hög och har rosenröd blomfärg, som troligen gett upphov till namnet. Detta ogräs har använts inom folkmedicin mot väderspänning och som urindrivande medel. Den salufördes under 1700-talet på apoteken. Kanske var det då den minskade och krävde fridlysning. Risken att man gör något oegentligt i rensningsivern i trädgårdstäppan är förstås liten då fridlysta växter är ovanliga. Kalvnos är en mycket sällsynt ört men sommaren 2006 hittades ett litet bestånd i ett villaområde i Oxelösund.
Anledningen till förbittring över vanliga ogräs är deras konkurrenskraft gentemot det vi odlar. Vanliga ogräsarter finns heller inte på någon rödlista! Ett krux kan vara att känna igen arter i grodd- och plantstadiet - ett verktyg för bestämning kan behövas. Vid rensningen åker allt med som inte liknar det vi hoppas ska spira i myllan. Blåklint, rödmire, vallmo, gullkrage, klätt och riddarsporre är exempel på ”ogräs” som förskönar landskapet och som inte behöver fruktas.
Det storskaliga rationella jordbruket med kemisk bekämpning har trängt tillbaka många växter som hade större möjlighet förr. Numer får man i reservat försöka åstadkomma ”allmogeåkrar” som kan ge skyddsvärda arter möjlighet till fortlevnad.
Visst rensar jag mina trädgårdsland. Lite nyfiken är jag på det här avbildade redskapet Speedy Weedy, som har använts av Sigurd Eriksson i Nyköping. Att kunna plocka upp ogräs utan att behöva krypa på knäna är tilltalande för en senior. Jorden runt köksväxterna kan också täckas med gräsklipp som kväver oönskade växter. Men faktum är att jag funderar på att försöksodla vackra, sällsynta åkerogräs!
