Temat ovan för tanken tillbaka till 1950-talet och den kultur kring sparandet som gällde när jag var barn. På bilden ser man en sparbössa av keramik som lämnats in som gåva till museet år 1956. Jag kommer ihåg den sparbössa jag fick av Sparbanken i Nyköping. Det var en sparbössa av metall, som bara kunde öppnas med nyckel. Nyckeln fanns bara på banken. Jag fick gå till banken med sparbössan. Där öppnades den och pengarna sattes in på mitt sparkonto. Varje gång jag tömde bössan - mest 5-öringar - fick jag även en tidningen ”Lyckoslanten” med serien om Spara och Slösa. Tidningen skulle ge mig insikten att det var mycket bättre att spara pengarna än att konsumera dessa.
Den första sparbanken i Sverige bildades år 1820 i Göteborg. Grundaren var en tysk köpman, Eduard Ludedorff. Vid mitten av 1870-talet fanns 325 sparbanker. Dessutom fanns 37 affärsbanker. I början arbetade man fritt utan någon reglering, men år 1892 kom den första sparbankslagen. Den viktigaste uppgiften för sparbankerna var att ta emot inlåning och främja sparande. Andra kännetecken var lokal förankring och frånvaro av enskilt vinstintresse. Affärsbankerna skulle sköta kontakten med näringslivet.
Sparbanksföreningen bildades år 1900. Sparbankerna började därmed samarbeta och en viktig del av samarbetet utgjordes av sparpropagandan, som hade sitt ursprung i det internationella sparbanksmötet i Milano år 1924. Så många som möjligt skulle spara regelbundet och göra detta till en god vana. Man inrättade olika sparformer, som skolsparandet och hemsparbössesparandet. Det var den senare som jag hade blivit en del av med min sparbössa.
Tidskriften Lyckoslanten kom ut med sitt första nummer år 1926 – i samband med Världsspardagen. Sedan dess har den delats ut till skolbarn. Grundaren av tidningen var bankdirektören Josef Hugo Jönsson. Han hade fått uppdraget att organisera ”Svenska Sparbanksföreningens avdelning för sparpropaganda”. Efter en ide från USA startade han tidningen Lyckoslanten, som skulle vända sig till skolbarn. Tidningens redaktör var folkskolläraren Torsten Palmqvist, som hade denna funktion ända fram till 1960. Tidningens namn utsågs genom en pristävling som vanns av hushållerskan Emma Andersson i Katrineholm. Serien om Spara och Slösa av Birgitta Lilliehöök fanns med redan från 1926 och publicerades ända fram till år 1963. Serien har senare dykt upp igen efter 2005.
Man kan utan att ta alltför stora risker säga att synen på sparande har förändrats drastiskt i hela västvärlden. Idag hyllas konsumtion och belåning för att ”få igång hjulen” i samhället. Kanske är det snart dags att återinföra gamla traditionella sparideal igen?
