Förr var kopparföremål värdefulla. Kaffepannor, kastruller och bunkar i koppar var samlarobjekt. På bondauktioner kunde kopparföremål gå upp till otroliga summor. Mina föräldrar tycktes inte ha insett det för våra höns och kycklingar i hönseriet fick dricka vatten ur förtenta kopparkittlar. Det kom en gång en släkting från Stockholm och hälsade på och då fick kära mor riktiga bannor för att hon hanterade sina fina kopparkärl så vanvördigt. Jag tyckte det där var ganska pinsamt.
Men nu har kopparföremål varit ”ute” under många år. Vi har i familjen en ganska stor samling av olika sorters koppargrejer som vi inte sätter särskilt stort värde på. Men enligt trendanalytikerna kommer kopparföremål att snart stiga i värde. Det är alltså inte läge att sälja nu så vi får väl vänta.
Föremålet för bloggen, en vattentunna av okänt ursprung, inköptes till museet för snart 80 år sedan, säkert för en billig penning. Det verkligt värdefulla med den här vattentunnan är enligt mitt förmenande innehållet. Vattnet som förvarades i tunnan var en oundgänglighet. Gott vatten är en mycket värdefull tillgång på en gård. Mitt föräldrahem – jag bor fortfarande strax bredvid – är beläget på en ås av mosand så vi hade gott om rent och fint vatten. Vi hade en grävd vattenbrunn ute på åkern och från den drogs en vattenledning till ett pumphus och sedan in i stugan. Redan i slutet på 1930-talet ordnade far min med en elektrisk vattenpump med hydrofor och tryckströmbrytare. Vilken lyx! Jag minns att man runt vattenledningen lade myrstack för att isolera mot frost. Myrstacksmaterialet stod väl emot förruttnelse sas det. Den där pumpen fick ett eget namn nämligen ”Konstgjorda Karlsson”. Vattenledningarna har naturligtvis behövt underhållas och förnyas under åren som gått men ”Karlsson” är fortfarande i funktion och levererar vatten till oss varje dag.
Men det mest värdefulla som finns för en seniorbloggare är ändå hälsan. Att varje morgon (om än inte lika tidigt som förr) få kasta benen över sängkanten och kliva upp det sätter jag det allra största värde på. Och jag skänker ”försynen” varenda dag en tacksamhetens tanke över att få vara frisk.
