Bildens gamla trälås kommer från Senesta i Stigtomta. I den sparsmakade beskrivningen finns endast storleksuppgifterna: Längd 210 mm, bredd 100 mm och höjd 50 mm. Det skulle onekligen vara intressant med lite fler uppgifter och en teknisk beskrivning av denna kulturhistoriska hantverksklenod.
Från min lantliga uppväxtmiljö kommer jag ihåg att skyddet av värdefull egendom var lite si och så. Man litade på varandra och lämnade ofta dörrarna olåsta. Hände sig dock att utombys tjuvar lyckades få med sig någon båtmotor. Amatörmässiga försök att stjäla bilar misslyckades i regel. Det ledde dock till mycket prat, mustiga detaljrika historier och – åtminstone tillfälligt - skärpt säkerhetstänkande. Fler bilägare tog för vana att inte lämna kvar nyckeln i tändningslåset. Och började till och med att låsa bildörrarna. Det var då dä!
Det här leder mig osökt in på avdelning bankfack. Mitt bankfack har jag inte besökt på flera år. Ursprungligen var besöken någorlunda regelbundna i samband med att det var dags att hämta ut en och annan vinst på Svenska Statens Premieobligationer. Före den digitala revolutionen fanns dessa värdepapper fysiskt och därtill i prydligt tryck. Administrationen kring vinsthanteringen krävde mycket tidsödande skrivarbete för de stackars banktjänstemännen. Nu kommer jag knappt ihåg vad jag förvarar i facket. Det jag minns är värdehandlingar i form av gamla betyg och ärvda guldringar som bör finnas där i säkert förvar. För övrigt hyllar jag en finsk FN-officers mantra: ”Du ska inte samla på dig fler värdefulla prylar än du kan ta med dig upp i en björk”.
