En av mina bästa vänner är född i en liten bosättning i fjällvärlden i Lappland. Där växte hon upp tillsammans med många syskon. Till närmaste farbara väg var det 5 mil och färdmedlet var skidor på vintern och fotvandring på sommaren. Det fanns dock ett antal långsträckta sjöar utmed leden så sommartid behövde man inte gå hela vägen. Med en eld vid sjöstranden kunde man påkalla transporthjälp med båt från den avlägset belägna andra stranden på sjön. Det här var på 1950-talet och nu går här en modern riksväg, den så kallade Silvervägen, Riksväg 95 över Arvidsjaur, Arjeplog, Jäckvik och Mierkenis. Då min vän och hennes syskon färdades utefter leden fanns det aldrig några sopor kvarlämnade men nu är nedskräpningen högst påtaglig berättar min vän med förtrytelse i rösten.
Hushållssopor eller hushållsavfall är enligt Wikipedia en benämning på residualfraktion av avfall från i första hand privata hushåll. Det har en genomsnittlig specifik vikt av drygt 100 kg per kubikmeter och ett svenskt normalhushåll ger upphov till en avfallsmängd på i genomsnitt 10 kg per vecka. Det innebär att vi här på torpet skulle åstadkomma 50 till 100 liter sopor i veckan. Sanningen är att vår sopmängd uppgår till ungefär en halv ICA-kasse på 2 veckor. Men så ser vi också till att sortera våra sopor väl och köra allt återvinningsbart till de närbelägna sopstationerna eller till Gnesta kommuns förträffliga återvinningsanläggning. Här råder god ordning och det är inga svårigheter att där bli av med sitt grovavfall. Dessutom är personalen där mycket vänliga och hjälpsamma.
En gång råkade jag köra en stor dammsugare som min son ägde till återvinningsanläggningen. Först dagen efter kom det fram att den dammsugaren minsann var väl användbar och den skulle inte med till sopen. Min fru och jag for till återvinningen och började leta efter dammsugaren. Strax kom ett par från personalen och frågade vad vi gjorde. Strax togs det fram en stege och en av mannarna klev ned i containern och började leta. Efter en stund kom han upp med den rätta dammsugaren. Det kallar jag god service. Vi tyckte att de hjälpsamma gubbarna borde ha ett tack så vi köpte en tårta till deras eftermiddagsfika.
Ett av de värre problemen med avfall är ju elektronikens avfallsmängder. Det känns verkligen skönt att avlämna sina gamla TV-apparater, mobiler och radioapparater till återvinningen för att inte tala och kvicksilverhaltiga gamla lysrör, glödlampor och batterier. En förhoppning är att det materialet omhändertas på ett bra sätt. Mitt val av föremål till bloggen, en telefon från stiftelsen Syskonen Segelberg i Nyköping, får symbolisera våra elektroniska sopor.
