I södra och västra Sverige finns sk kökkenmöddingar från senare delen av äldre stenåldern.
Ordet är inlånat från danskans køkkenmødding och är människoskapade köksavfallshögar från den senare delen av äldre stenåldern med innehåll såsom ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning.
Ordet tillkom på 1850-talet då man vid utgrävningar i Danmark förstod att samlingarna av skaldjursskal inte var naturliga utan härstammade från stenåldersbosättningar eftersom det fanns rester av eldstäder, djurben, flintavfall och keramik i fynden.
Rester av både små och stora kökkenmöddingar finns på olika håll i världen och har blivit en källa till att förstå och tolka olika jägar- och samlarkulturer.
Redan 1905 upptäcktes den första kökkenmöddingen i Sverige vid Ånneröd i närheten av Strömstad. Avfallshögen, som var cirka 0,5 meter i höjdled och cirka 8 meter i längdled, innehöll förutom ostron- och snäckskal knappt tvåtusen obrända ben. Fynden av flinta och keramik var få men arkeologerna hittade även två bearbetade benföremål, ett metkroksfragment samt ett hänge tillverkat av en svintand. I benmaterialet från möddingen dominerar de marina djurarterna och de bevarade benen utgörs främst av obrända fiskkotor från makrill och oxögonfisk, hushållssopor som idag utgör en unik fornlämning för förståelse av stenåldersmänniskans liv och förutsättningar.
För att se in i framtiden används idag en annan hushållssopa, kaffesumpen, en tradition som har sina rötter i Turkiet och som sedan spritt sig till andra delar av världen. Andra källor uppger att traditionen kommer från Kina och att den är mest känd därför att den utnyttjades och troligen användes av romerna redan innan man i Turkiet började dricka kaffe på 1500-talet.
När man spår i kaffesump är det viktigt att reglerna följs. Man får bara dricka ur koppens ena sida och när man är färdig och det bara är sump kvar i koppen lägger man fatet upp och ned ovanpå koppen, höjer fatet och koppen tätt ihop till brösthöjd, snurrar setet tre gånger i en cirkelrörelse moturs och vänder sedan koppen så att sumpen rinner ner på fatet.Innan man lyfter koppen är det viktigt att önska sig något. Först därefter tittar man på de avteckningar som sumpen lämnat.
På ett litet kafé på söder i Stockholm har innehavaren tagit konsten till nya höjder och spår kafébesökarna i en kaffe latte. För några tior kan man få sin framtid tolkad i det mönster som en kopp espresso hälld över en mugg skummad mjölk bildar. Vill man se sin framtid i turkiskt kaffe är det betydligt dyrare och tar 40 minuter. I en kaffe latte är kunskapen om framtiden mycket snabbare avtäckt och där vi lekmän ser prickar ser mediet symboler som på olika sätt har en funktion i en människas liv, allt i från Ankare till Trädgård.
Själv brygger jag mitt kaffe i en melittatratt liknande den som visas på fotot, njuter kaffet med värmd mjölk och kastar filtret med sumpen i komposten och överlåter arbetet med att tyda sumpen till maskarna.
