En sopa, d v s lite okunnig eller dålig på något. Du är en riktig sopa som inte kan borra, plugga och skruva i en skruv i väggen! Har jag fått höra någon gång. Det är för mig en gåta vad för sorts skruv, plugg och annat som hör till just den sortens vägg. Heter pluralis då sopor? Ja, det kan man fundera på.
Våra sopor på lantgården där hemma bars upp till skogen och fylldes i en grop, s k sopgrop, och då menar jag inte okunniga människor förstås. Den här tandkrämstuben från Sunlights samlingar får symbolisera en annan sorts tub, nämligen kaviartub, vilken jag inte kunde hitta i arkivet. Sunlight har jag skrivit om tidigare under kategorin ”vågor”.
Kaviartuber och andra tuber blev sällan riktigt tomma när de slängdes. I vår vackra syrenberså hade jag inrättat en lekstuga med lådpallar och ett fint bord i sten, tungt som attan. Där lekte vi flickor hushåll och skulle laga mat. Om man då inte har något så går man till sopgropen och letar. Mamma hade förmanat oss att akta oss för orm och för allt i världen, ”släpa inte hem något otäckt”.
Vad som är otäckt för en mamma överensstämmer inte alltid med små flickors definition. Där plockades hem kantstötta vasar, gamla kastruller, små söta flaskor, en kopp utan öra, och så förstås de otäcka tuberna. Kanske kunde man klämma ut något ur dom. Så kokades det mat på grus, vatten, frön från diverse blommor och ogräs. Och – bjöds på kalas, där föräldrar eller morföräldrar var tvungna att smaka av allt.
Här och där i vår natur kan man hitta dessa sopgropar, mer eller mindre övertäckta. Det finns oftast nära gamla gårdar och fynd kan man göra i form av zinkbaljor och hinkar eller kanske en gammal potta. De är populära att plantera vårblommor i. Bra att de kommer upp ur sina gömmor. Värre är det med plasten som är ett världsproblem för både natur och hav. Våra efterkommande generationer kanske får flytta till en annan planet, vem vet?
Nu ska jag i alla fall gå till vår närbelägna återvinningsstation och sortera förpackningarna från veckan som gått.
