Tema ”Arbetsliv” ger inspiration formidabel. Jag avslutade min långvariga anställning år 2010. Annorlunda uttryckt innebar detta att min bundna tillvaro med kollektivavtalsreglerad verksamhet i den svenska statens tjänst upphörde. Som rubriken antyder var det väl inte alltid så stimulerande jobb. Jag har knyckt den från Kjell Olof Feldt vars tillvaro som finansminister verkar ha varit mödosam. För egen del såg jag verkligen fram emot min pensionering. Frihetens timma randades och humöret var på topp. En stor förändring av tillvaron!
Hur blev då ”Alla dessa dagar” efter pensioneringen? Jo tack, i regel har de varit mycket angenäma. Inte en dag har jag längtat tillbaka till tidig uppstigning, prestationskrav och alla dessa möten. De sociala kontakterna har jag behållit om än i annan form. Att kunna stå vid sidan av ett organiserat arbetsliv, som tyvärr alltför ofta har drag av ”galen jobbsjuka”, är en ynnest. Å andra sidan har jag fortfarande ett arbetsliv om än i blygsam omfattning. Fritidspolitik och styrelsearbete i en medelstor bostadsrättsförening innebär också arbete. Det är frivilligt, ger intellektuell stimulans och även ett och annat välkommet arvode.
I mina blogginlägg har jag under de senaste åren åtskilliga gånger berört arbetsrelaterade episoder. Under ca 40 år i statens tjänst fick man ju vara med om ett och annat. Grundstötning med kanonbåt i Stockholms skärgård har jag upplevt en gång och självförvållad blodvite har uppstått vid ett tillfälle. Antalet bevistade möten uppskattar jag till minst 5000. Tro inte att ”Alla dessa dagar” var långtråkiga! Ibland hände verkligen saker, som bröt den vardagliga lunken. Med risk för att ge ett skrytsamt intryck vill jag meddela att jag i tjänsten varit gäst hos Olof Palme på Harpsund, hos Anna Lindh i Arvfurstens palats, på Svenska Ambassaden i Köpenhamn och i lejonparten av landets residens dvs landshövdingarnas boningar.
Här skulle jag kunna gå igång och bre ut mig i all oändlighet. Men jag förstår, att du käre läsare nu undrar hur drickaflaskan med den vackra etiketten kommer in i bilden.
Den kommer från Nyköpings Bryggeri AB * och har tagits tillvara vid rivningen av kvarteret Västertull i Nyköping år 2014. Anknytningen till arbetslivet är förvisso en aning långsökt. Jag tänkte närmast på det tillfälle då en hög potentat gav mig order om att provsmaka (!) en fruktsoda. En uttråkad styrelseledamot hade noterat att ”bästföre-datum” passerats. Detta upprörde den koleriske chefen så till den milda grad att ordergivningen kanske inte blev helt optimal. Valet av flaskan Rio Club grape fruit tonic är naturligtvis en nödlösning. Men medge att etiketten är en kulturhistorisk klenod!
Anm *. Mer om bryggerihistoria finns i mitt tidigare inlägg under kategori ”Berusning”.
