Man kan nog inte föreställa sig det eländiga liv som arbetarna vid gruvorna i Tunaberg en gång upplevde. En del av historien kring gruvorna i Koppartorp, som var det centrala navet i bergsbruket i Tuna, kan vi återuppleva tack vare den välbevarade gruvbyn. Tunabergs Hembygdsförening har varit en bidragande orsak till att intill en av Sveriges vackraste träkyrkor finns en imponerande samling av byggnader. Själva gruvfogdens bostad inrymmer själva hembygdsmuseet med intressanta föremål, fotografier med mera.
Storgruvan är namnet på en gruva som är åtskilliga hundra år gammal. Det sägs att redan i slutet av 1300-talet skulle malm ha brutits här, koppar, järn, mangan, kobolt och marmor. Att jobba i gruvorna var något av ett straffarbete, men för många av statarna i bygden den enda inkomstkällan. Sjukdomar härjade och det kan man ju förstå. Ohälsosam och farlig arbetsmiljö i kyla och blöta och därtill säkert inte tillräckligt med mat för att klara detta krävande arbete. Enligt kyrkoböckerna blev oftast inte gruvarbetarna så gamla heller.
När aktiviteten var som mest i mitten av 1700-talet ska inte mindre än omkring 160 gruvarbetare ha arbetat bara i Storgruvan. De flesta av dem bodde med sina familjer i anslutning eller närheten av arbetsplatsen. Utvinningen i gruvan fortsatte fram till 1889 då den upphörde.
Arbetsdagarna var långa och det fanns inte mycket tid för vila. På helgdagarna var man dessutom tvungen att gå i kyrkan. Enligt vad som berättats var gruvarbetarna, som bodde i arbetarbostäderna, tvungna att löga sig i ett ”kärr” beläget flera kilometer från kyrkan. För mig är det här lite extra intressant efter som den plats där badet skedde var vid nuvarande Rockbo där jag sedan mitten av 1960-talet har ”min” sommarstuga. En plats som omnämns i kyrkoböckerna redan 1704.
På den tiden var det ”plikt” att gå i kyrkan. Låter lite obegripligt att man måste gå så långa vägar för att bada. Tydligen räckte det inte att bara vaska av sig efter bästa förmåga utan hela kroppen skulle lögas. Har försökt hitta lite utförligare information om ”badvandringen” men inte lyckats. Den finns dock omnämnd i den förnämliga årsboken Tunabergsbygden som har getts ut sedan 1951.
På Sörmlands museum hittar man en del information, föremål och bilder med anknytning till arbetslivet genom tiderna. Bilden visar lite av gruvmiljön i Koppartorp. För den som vill veta mera om gruvhistorien i Tunaberg/Koppartorp finns mycket trevligt att läsa på http://www.tunaberg.se/gruvmuseumets_ram.htm länken Häftig Koppartorpslänk.
