Postiljon är ett gammalt ord för postpersonal som arbetat några år och fått rangen postiljon. Hedvig Pettersson, på porträttet, kallas postiljon och som bevis för sitt yrke bar hon en vacker brosch med postens posthorn vid halslinningen. Eftersom Hedvig var änka fick hon möjlighet till försörjning genom att ha ett yrke. Oljemålningen är gjord 1913 efter ett foto och skänkt av barnbarnet Ann Mari Westerlind.
Hedvig var boende vid Norshammar i Svärta och då kom jag att tänka på vår postiljon i Svärta där jag arbetade vid Sjösa Gård (1964-66). Han kom på sin moped med postväskorna fulla. Om jag minns rätt så var det poststation vid Sjösa järnvägsstation, och det var där han lastade på morgonen. Sen åkte han alla småvägar till människorna som bodde i de stora skogarna. Det var på den tiden då folk bodde permanent på landet. De gamla gick ut och stod vid brevlådan och väntade på dagens tidning och brev, pensionen en gång i månaden. Nu är de flesta gamla gårdar bara för sommarboende. Pensionen kommer med automatik in på kontot och räkningen på internet!
När våra barn var små, var jag som många andra kvinnor hemmafru. För att få ihop en slant extra så sökte jag som brevbärare i Nyköping med lördagsutbäringen. Antagningsprov följde med att sortera posten i både bokstavsordning och i ”gångordning”. En chef satt med stoppur och kollade tiden. Jag blev antagen och min första tur var tillsammans med ordinarie brevbärare. Så skulle jag klara mig själv, sortera i fack och fort skulle det gå. Eftersom jag inte sett varken namnen eller adresserna tidigare och i vilken ordning de skulle in i facken, så blev det ett riktigt elddop. Bredvid stod flera vana sorterare och bara slängde en blick på kuvertet och visste var det skulle läggas. Där stod jag sist kvar av alla när de andra åkt ut på sin runda. Att bygga upp rutin tog en tid, då man bara körde tre gånger i månaden.
Min tur utgick från Brunnsgatan och husen runt Tingshusplatsen i Nyköping. Där sprang man upp och ner i trapporna och blev svettig. Sen var det att sätta sig på cykeln och åka till villorna på Lasarettsområdet och ut till husen vid Nöthagen, kallt på vintern. Därefter uppför backarna vid Lasarettet och till husen där sjuksköterskorna bodde under sin utbildning, vidare till bostäderna ovanför Lasarettet. Då var man ganska mör. Och så fick man skällning för att de som hade paketavier inte fick dom i tid så de kunde hämta paketen före kl 13 då Posten stängde. Så skulle alla eftersändningar göras och det var ganska många ”syrror” som flyttade minns jag. Det var i alla fall kul att ha ett eget jobb och tjäna en slant.
En Postiljon hade 2013 en genomsnittsinkomt på 22 900 kr. Kraven är att man ska vara fyllda 18 år, stresstålig och ha möjlighet att jobba obekväma tider. Sortering sker både tidigt på mornarna och sena kvällar och nätter. Man får vara stark och uthållig för det är ju även vädret man brottas med. I storstäderna har man posten i kärror. Här i Nyköping är det cykel som gäller. Arbetsliv var rubriken – nu är det över, men man kan jobba idéellt med mycket och det ger glädje och tillfredsställelse.
