Hur kan man börja en blogg som ska handla om att vara uppklädd med att tala om keps – därtill med tanke på min ålder oftast kallad gubbkeps? Jo, av den enkla anledningen att jag hörde Gösta ”Snoddas” Nordgrens genomslag i Lennart Hylands radioprogram Karusellen den 26 januari 1952. Inte för hans framförande av Flottarkärlek, som kom att bli en ”landsplåga” under många år, utan för bilderna av bandyspelaren ”Snoddas” med keps.
Sedan dess har kepsen som en bekväm huvudbonad varit min favorit och gärna en försedd med öronlappar. Utan keps, avklädd, med keps uppklädd! Att vara bilförare och bära keps kan säkert bidra till en del spydiga kommentarer men det får man ta.
Vad innebär då det här med att vara uppklädd egentligen? Det beror oftast på om det handlar om bjudningar av högre dignitet, till bröllop, begravning, kungamiddag, Nobelfest eller en bjudning till goda vänner på festmiddag eller grillparty. Några problem hur man ska vara klädd till grillpartyt torde det inte vara men i övrigt. När det gäller klädkoder har mycket förändrats sedan mitten på 1900-talet kan man säga. Fast kastar man en blick i till exempel Svensk Damtidning, vilket jag faktiskt gör ibland när andan kommer på och min kära hustru påpekar att nu är ”de i tidningen igen”, så är det väl mera modet som ändrats. Vissa kändisar med anknytning till Nyköping och länet verkar tydligen abonnera på bildplats.
Själv har jag väl inte varit särskilt intresserad av annat än att se snygg och proper ut i min klädsel vid festliga tillfällen. Har kollat lite med vad som gäller för vett och etikett och i görligaste mån försökt leva upp till det också. Enda gången när det pirrade lite extra, förutom den dag vi gifte oss i Frösö kyrka 1957, var när jag skulle få den stora glädjen att få ta emot Friluftsfrämjandets högsta utmärkelse, järnmedaljen, ur kungens hand. Året var 1992 då föreningen fyllde 100 år och festligheten hölls i Stadshuset. Ett högtidligt tillfälle och jag tror att jag var lite extra uppklädd för att leva upp till vad som krävdes en sådan här oförglömlig dag.
När jag går runt i den otroliga samlingen av kläder i alla former på Sörmlands museum, från 1700-talet fram till våra dagar, för tankarna osökt till hur viktigt det var för många att vara uppklädda vid högtidliga tillfällen. Det gällde också den ”vanliga” jobbaren och familjefadern när det skulle tas porträtt, såväl enskilt som i grupp. Något som tydligt framgår av de många fotografier som finns att ta del av.
De granna uniformer och vackra klänningar som finns bevarade vittnar om de högre ståndens klädslar när det drog ihop sig fest och glam på slott och herresäten. Tänk om dessa kläder kunde tala. Vad skulle man inte få veta fast å andra sidan finns mängder av litteratur om tider som varit för den som vill fördjupa sig mera i historien.
I en av montrarna som innehåller huvudbonader av alla del slag, allt från cylinderhattar, hattar av alla de slag, mössor och kepsar. En av kepsarna ser dessutom ut att vara likadan som en av dem jag hade i början av 1960-talet – en yllekeps från CTH i Borlänge. Nostalgi!
Om någon känner för att ta del av vad som gäller för vett och etikett av högre dignitet så rekommenderar jag en titt på www.marskalk.chs.chalmers.se
