Epåletten är ett uniformstillbehör till vissa uniformer och har sina rötter i den medeltida riddarutrustningen. Dess funktion var att skydda riddarens axlar mot sabelhugg och har fått sitt namn av det franska ordet för axel èpaule och heter på franska epaulette vilket försvenskat blir epålett och på svenska axelklaff.
Det mer moderna bruket av epåletter har sitt ursprung i franska revolutionen och blev så småningom förknippat med paraduniform och motsvarande högtidsdräkter. I Sverige uteslöts epåletten i svenska arméns uniform m/1906 men behölls till övriga uniformer av äldre modeller m/ä. 1931 avskaffades epåletterna till paraduniformen men återinfördes sedan omkring 1985 och finns nu för officerare vid Livgardets Dragonbataljon, Livgardets Gardesbataljon och Försvarsmusiken på epålett m/1794-1895.
Epåletten, som bärs fäst på axlarna på kavaj eller jacka, är oftast tillverkad i metall överdragen med textil och också i många fall försedd med brukarens gradbeteckning.
Textilen var ofta guldfärgad som på de epåletter som visas på fotot och som tillhört och brukats av Carl Gyllenberg frän Nyköping. Här finns inte en gradbeteckning utan bokstäverna WWC, Väg- och vattenbyggnadskåren, inslagna i silver. Kåren var under 1851-2010 en halvmilitär organisation som vid bildandet endast bestod av officerare som vid krig eller kris skulle förse totalförsvaret med särskilt utbildad personal. Vid tiden för avvecklingen var kåren organiserad direkt under Högkvarteret och bestod då av 84 aktiva officerare.
Kåren utrustades med uniform m/1886 som innehöll följande persedlar:
Axelklaffar m/1899, byxor m/1886, epåletter m/1851,halsduk, svart (till kavaj), hatt m/1854-1859, kappa m/1904, kavaj m/1888 (fick användas istället för vapenrock), mössa m/1865-1899, pälsmössa m/1885 alt. m/1885-1904 (vid kall väderlek), syrtut m/1829-1854, vapenrock m/1886, väst (mörkblå och vit) samt överdrag till mössa.
Så uppklätt utrustade kunde kårens officerare axla sitt ansvar i viktiga befattningar i såväl det civila som det militära försvaret.
En av kårens mest namnkunniga medlemmar var överste Nils Ericson som fick riksdagens uppdrag att leda byggandet av Sveriges järnvägar.
För att bli upptagen i kåren fordrades dels avgångsexamen från teknisk högskolas linje väg-och vattenbyggnad, dels väl vitsordad yrkeserfarenhet och dels reservofficersexamen med goda vitsord.
Franskans ord för axel, èpaule, härleds ur latinets spatula som översätts skulderblad men egentligen betyder liten spade. Och nog kan man skönja formen av en liten spade i epålettens design.
