Familjen Odelberg från Berga i Tuna socken, Nyköping lämnade 1940 en stor samling till Muséet. Bland dessa finns ett vacker smycke gjort av elfenben. Det är en halskedja som kan ha gått i arv i generationer. Carl Odelberg, född 1873 i Stockholm och död 1940 i Tuna, var ägare av godset. Hans hustru var Lovisa Ammilon, född 1877 i Berga-Tuna. Gården var tidigare i familjen Ammilons ägo.
Halskedjan är i ganska trasigt skick. Men hoplappad i sin ask kan man förstå hur vacker den varit runt halsen på en ung kvinna. Det måste varit en skicklig hantverkare som lyckats använda ett elfenbensstycke och tillverka så små detaljer. Lovisa kände sig säkert uppklädd i den fina halskedjan.
Det finns nu lagstiftning om elfenben, indelas i råelfenben och snidat elfenben. Huvudregeln är att inom hela EU gäller förbud med handel av allt elfenben.
Råelfenben är obearbetat, t ex polerade eller opolerade elefantbetar. Jordbruksverket och Naturvårdsverket beslutade att fr o m 1 maj 2011 är det inte tillåtet med några som helst undantag från förbudet att handla med råelfenben.
Själv har jag inga elfenbenssmycken vad jag vet. Men ämnet uppklätt ger mig en del andra minnen. Som när jag var hos min lekkamrat, vi var nog 11-12 år. For runt på gården, höskulle och skog i jeans och tröja. Då skulle vi in och ta på oss klänning, kammas och ha rosett !!!! i håret. Det skulle komma Amerikasläktingar på besök och då fick man inte se ut hur som helst minsann!
Eller när jag skulle på mina första danser. Då toperade vi håret och satte upp i olika former, svinrygg och knut. Sen var det stora örhängen, klips, halsband så långa att de gick flera varv runt halsen. Nylonstrumpor och högklackat, snäva kjolar och tajta jumprar. Då var man vuxen. Bra att tänka på när man ser dagens ungdomar i alla sorters konstiga klädval. Varje ungdomstid har sitt mode.
