Påskharen, jultomten och ABC-tuppen är alla fiktiva väsen och exempel på en sedvänja att vid olika tillfällen glädja barn. Till jul kommer jultomten med julklappar, till påsk påskharen med påskägg och ABC-tuppen värper godsaker till flitiga barn under natten när barnen sover.
Det äldsta belägget i Sverige för påskhare är från 1901 och seden kom till oss från Tyskland via Danmark. Riktigt populär blev seden först på 1930-talet men det som ytterst förklarar uppkomsten av påskharen är seden att äta ägg vid påsk. Under katolsk tid var ägg förbjuden mat under den 40 dagar långa fastan före påskhelgen. Under 40 dagar hinner hönsen värpa åtskilliga ägg och när fastan äntligen var över på påskdagen kunde man festa på och frossa i ägg. Fortfarande lever seden att äta ägg under påskhelgen och Svenska ägg uppger att svenskarna i år kommer att konsumera 60 miljoner ägg.
Skrönan om en påskhare som går förbi och värper eller lägger ägg har den amerikanske folkloristen Alan Dundes gett en psykoanalytisk tolkning. Det har visat sig att många som får frågan om detta fantasiväsens kön säger att det är manligt. Detsamma gäller fiktionen om storken som levererar små nyfödda barn. När det gäller ABC-tuppen och jultomten är det ingen tvekan, båda är representanter för det manliga könet och enligt Dundes är alla dessa föreställningar kollektiva fantasier skapade av män som ett slags kompensation för att männen inte kan föda barn. Äldre forskare har som förslag till påskharens ursprung dess fertilitet vilken gjort haren till en fruktbarhetssymbol och menar att påskharens ursprung skulle vara antika vårriter med syfte att främja naturens växtkraft och fruktbarhet. Man har sett harens påstådda förmåga att lägga ägg som ett stöd för den tanken eftersom äggen kan stå för fruktbarhet och i kristen symbolik uppståndelse.
Den rådande uppfattningen i vår tid är att man bör vara försiktig med att tolka barntraditioner som rester av uråldriga religiösa riter och myter. Just mångfalden av djur som fått spela rollen som gåvobringare visar att det rör sig om en skämtsam tradition, skapad av vuxna med barn som mottagare. Att det i vissa delar av Tyskland råkade bli en hare förklaras av att den var ett välbekant djur som de flesta barn någon gång hade sett skutta förbi och som skildrades positivt i visor, ramsor och sagor för barn.
Ordet påsk kommer från hebreiskans pesach och betyder just gå förbi/skona och låt oss hoppas att påskharen har sina vägar förbi i år också och att påskkärringen får fortsätta att representera det kvinnliga könet i fiktionens värld även om det nuförtiden är vanligt att både pojkar och flickor klär ut sig till påskkärringar.
